Det finns ett behov av att vi definierar vad vi menar när vi pratar om att programmering ska in i skolan. Jag vet av erfarenhet att vi inte riktigt pratar om samma saker jämt.
Kod som tankeverktyg
Har man den här inställningen så ser man programmeringskunskaper som en väg in i logiskt och abstrakt tänkande. Det handlar mer om datalogiskt tänkande (computational thinking) som kan tränas utan datorer och är helt oberoende av programmeringsspråk. Genom att lära sig koda, lär man sig att bryta ner problem i mindre bitar, man lär sig uttrycka sig precis och exakt i instruktioner, man lär sig hitta mönster, göra abstraktioner av de mönstren och kunna generalisera de problemlösningar man hittat. Detta är förmågor som kan tränas i de flesta ämnen i skolan.
(illustration från den poster som jag presenterar på ICED14 med Fredrik Heintz och Linda Mannila 140617)
Kod som förståelse av den digitala världen
Det var i den här änden jag började min resa och det är väl den synen som jag fortfarande har som starkast. Det här är lägsta nivån tycker jag. Att förstå att den digitala världen är byggd av kod är lika viktigt som att förstå att den fysiska världen är uppbyggd av atomer. Med den förståelsen kommer förhoppningsvis insikten om att allt är programmerat av människor, att det går att förstå den digitala världen och att det går att påverka, att eleverna kan lära sig att påverka. Det blir lättare att förstå att filter inte är hundraprocentiga eftersom de bara är algoritmer, liksom våra sökmotorer och virus. Jag ser det som en grundläggande allmänbildning att förstå detta, oavsett i vilken riktning framtidens programmering kommer ta.
Kod som kreativt verktyg
Makerrörelsen är en positiv kraft som sveper över skolvärlden. Den är nära besläktad med det entreprenöriella lärandet och handlar om det egna skapandet. Med makerperspektivet är det inte lika viktigt med det teoretiska, här är det undersökandet och laborerandet som är i fokus. Kod används för att få lampor att blinka och motorer att rotera på just det sättet vi vill. Läs gärna mer om
makerkulturen och vad den kan tillföra både skolan och samhället.
Beroende på vilket av ovanstående som är ens syn på kod, kommer lösningen för skolan se olika ut. Demokraten nöjer sig med en tillskrivning i samhällskunskapen. Datalogen vill utveckla tankemodeller i alla ämnen. Makers vill ha in den kreativa dimensionen och kanske kan tänka sig en mer digital version av slöjdämnet.
Jag tycker då att alla tre perspektiven är viktiga. Jag vill ha in alla tre.
