Visar inlägg med etikett integritet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett integritet. Visa alla inlägg

måndag 7 april 2014

Föreläsning för år 3

Tisdagen 1 april höll jag en timmes föreläsning för alla 125 elever i årskurs 3, i matsalen på Sjöstadsskolan. Det är alltid en lyx att få prata om mitt favoritämne. Det var så många händer som viftade i luften, att jag inte hann med ens hälften. Vi kommer följa upp föreläsningen med klassdiskussioner. Ser fram emot det med.

 

söndag 16 februari 2014

Längtan efter den lätta lösningen -och varför det inte funkar

På den relativt korta tid jag befunnit mig i internetdebatten har jag lärt mig att det finns en sak som ständigt återkommer: Längtan efter en teknisk lösning på ett mänskligt problem. Drömmen om bantningspillret, fast i ett annat format. Istället för att hantera det som ligger bakom att problemet uppstår, sätter vi in filter, spärrar och förbud. 

Problem: Internet innehåller sex och våld.
Lösning: Filter som tar bort sidor som (troligtvis) innehåller sex och våld. 
Kvarstående problem: att barn använder internet utan att lära sig hantera det olämpliga innehåll som fortfarande finns där, eftersom inget filter kan ta bort alla hemskheter (googla ordet "krokodil" så ser du varför). Filtret invaggar föräldrar och skola i falsk visshet om att nätet är säkert, och släpper barnen mer fria och tänker inte på att finnas nära och stötta i samma utsträckning. En annan effekt av filter är att det tar bort innehåll vi vill ska finnas tillgängligt. Ett filter är bara en algoritm, skriven av en programmerare på ett företag. Det kan inte ersätta en vuxen närvaro. Sorry.

Problem: Eleverna skriver extremt elaka saker till varandra på ask.fm.
Lösning: Skolan (eller kommunen) spärrar ask.fm från skolans datorer.
Kvarstående problem: Anledningen till att elever skriver extremt elaka saker till varandra är inte att det finns ett forum till det. Det är en värdegrundsfråga. Det måste lyftas och dryftas och bearbetas. Det går inte att fixa med en knapptryckning eller två. Skolan -och föräldrarna, måste ta just det problemet på allvar och ägna tid åt att prata om hur vi ska vara mot varandra, på nätet och i köttet. Att spärra något från skolans datorer är dessutom så märkligt tänkt, eftersom så många har tillgång till nätet via sin mobil. (Det finns föräldrar som önskar att skolan stänger wi-fi för eleverna så att de inte kommer åt nätet från mobilerna. På allvar.) Och hur gör vi med alla som surfar hemifrån? Ska vi tvinga alla föräldrar att sätta in ask-filter? Nej, det går inte att runda det här heller. Vi måste vara vuxna och finnas till hands, här med. Damn. 

Problem: Eleverna kan inte hantera sina mobiler under lektionstid
Lösning: Mobilförbud 
Kvarstående problem: Många av oss har vissa problem att hantera fokus och våra mobiler. Jag är rätt hopplös jag själv. Var ska vi lära oss leva med våra mobiler, om vi inte får träna i skolan? Jag tror inte att vi kan backa oss ut ur det här problemet. Vi måste hantera det här och nu. Det är jättesvårt som lärare att konkurrera med sociala medier. Jag fattar det. Jag känner själv hur lätt det är att jag driver iväg på twitter istället för att ägna mig åt min planering. "Bara klicka på en länk till..." Det måste upp på bordet. Vi måste hantera det. Problematisera. Synliggöra. Kanske göra en uppmärksamhetsövning i klassrummet så att vi blir varse om hur mycket vi missar när vi tror att vi bara kollar en grej under tiden. Jag skriver "vi" här, för jag är minst lika illa ute som mina elever. Ett mobildagis under skoltid hjälper ingen att bli bättre mobilanvändare. 

Och det leder mig in på det som fick mig att börja skriva det här blogginlägget. Internetberoende, eller internetmissbruk. Det har varit en hel del ståhej kring begreppen i medierna i veckan. Finns det något som kan klassas som missbruk av internet? Det anser den terapeut i "integrativ psykoterapi" som drivit tesen i bl.a. Nyhetsmorgon och P4 morgon, den här veckan. Samme terapeut erbjuder även behandling mot eländet. Så praktiskt! Marcin de Kaminski har skrivit flera artiklar om detta, och även medverkat i P1:s Medierna i ett utmärkt reportage. Efter Marcins artikel i Aftonbladet i dag, gjorde jag kopplingen till vårt sökande efter de enkla lösningarna. För visst kan man se det så här?

Problem: Unge kan inte slita sig från sin dator.
Lösning: Hen är internetberoende och skickas på detox. 
Kvarstående problem: Det som gjorde att hen fastnade vid datorn på ett problematiskt sätt var inte spelet eller internet i sig, utan troligtvis något annat som fattades i den mänskliga relationen. Alltså borde lösningen på problemet gå att hitta i den närmaste omgivningen, inte på det integrativa institutet mot internetmissbruk. Kanske måste föräldern rent av rannsaka sig själv och fundera på om hen hade kunnat agera annorlunda, för att hjälpa sitt barn. 

Ja, jag säger då det. Mycket galenskap finns det. Och många är di som vill tjäna pengar på folks rädsla och oro. Jag är i sammanhanget åtminstone tacksam över att vi ännu inte kör internetdetox på kinesiskt vis. Den här artikeln om killen som dog av elchockerna han fick emot sitt internetmissbruk får en ju att tänka att här förlorar du förhoppningsvis bara pengarna. 


torsdag 12 december 2013

Är du digitalsmartare än en femteklassare?

Torsdagen 5/12 var det dags för vårt stora event tillsammans med Marcin de Kaminski. Det var kanske något rörigt med 90 elever och lika många gäster, i matsalen, men på det stora hela var det ett fantastiskt arrangemang, tack vare den förstående publiken och mina fina elever. Som lärare till dessa digitalsmarta elever känner jag inget annat än stor stolthet.

Kevin och Alice gjorde lysande insatser som programledare. Panelen som bestod av Simon K, Amanda, Noah, Ellen, Nemo och Clara, visade precis hur digitalsmarta de var, genom att leverera svaren på de ibland rätt kluriga frågorna (som eleverna själva komponerat så klart). Marcin fick även han ge sin syn på saken och för det mesta höll han med, men som den forskare han är måste han ju alltid vrida och vända på svaren. Det är sällan svart eller vitt när det kommer till vår tillvaro på nätet. Det som kan vara jättebra för somliga är riktigt illa för andra.

Publiken svarade på frågorna genom att hålla upp röd, grön eller gul lapp. Vi hade ett gäng som tappert räknade alla svar och hela övriga klassen fick bestämma poängen som de rätta svaren genererade. I slutändan hade publiken samlat ihop flera miljoner poäng och kände sig segervissa. Tyvärr var det något de inte hade tänkt på. För att få spela var man tvungen att skriva på ett avtal. Avtalstexten som Nemo mödosamt knåpat ihop var lång och snårig, men innehöll den lilla detaljen att man genom att skriva under avtalet, erkände att man inte är digitalsmartare än en femteklassare. :)

När spelet var över fick eleverna gå hem om de ville. De flesta valde att göra det, eftersom de hade varit och hjälpt till sedan tidiga eftermiddagen. Några stannade och lyssnade på Marcin de Kaminskis föredrag om sin forskning om ungas identitet på nätet och hur man ska förhålla sig till de svåra frågorna om säkerhet. Det jag tycker om med Marcins attityd till nätsäkerhet, är att han väldigt sällan är dömande. Han är ödmjuk inför det faktum att vi alla håller på att lära oss hantera nätet och allt vad det innebär. Marcins enda uppmaning till oss vuxna är att vi ska vara närvarande sådana. Vi måste inte sitta bredvid våra barn och unga, vi måste inte skaffa konton på varenda sida de besöker, men vi måste bry oss om hur de mår. Det sämsta vi kan göra är att installera filter och förbjuda barnen att använda nätet. Vi måste lära dem hantera det istället. Det här är något jag tagit intryck av, både efter att ha läst vad Marcin skrivit, men även Elza Dunkels som är nätforskare på Umeå Universitet. Det sämsta svaret jag kan få på frågan "vad gör du om någon du träffar på nätet vill träffa dig i köttet?" är "Jag får inte träffa någon som jag lärt känna på nätet". Ett sådant svar säger mig ingenting om vilka strategier de faktiskt har för att bedöma folk som de träffar på nätet. Vi måste våga vara vuxna och lita på att vi vet en hel del om livet som sådant, även om vi inte förstår våra ungas närvaro på nätet. Marcin visade också svidande exempel på att det är vuxna som står för det mesta eländet på nätet. Alltså måste vi vuxna börja visa hur man beter sig mot varandra. Så länge vuxna uttrycker näthat, kommer unga också göra det.

söndag 10 november 2013

Nytt tema: Säkerhet och integritet på nätet

Nu har vi lämnat programmeringen bakom oss för ett tag. Lektionerna i Digitalkunskap kommer handla om Säkerhet och integritet på nätet, de kommande veckorna. 5 december kommer Marcin de Kaminski till Sjöstadsskolan för att hålla en föreläsning tillsammans med eleverna, öppen för föräldrar, skolpersonal och nyfiken allmänhet. Elevernas förvärvade kunskaper måste delas på riktigt. Min förhoppning är att de kommer lära sig mycket som vi alla har nytta att lyssna på, under de veckor som följer. Tiden är knapp, men vi får använda den väl.

Att förstå hur kod fungerar är en baskunskap i det digitala samhället. Lika viktigt är det att förstå att vi alla är aktörer som tillsammans kan forma hur framtiden på nätet ska se ut. Vi måste sätta oss in i vad det innebär att allt finns kvar på nätet, att vi registreras och kartläggs. Hur vill vi ha det? Vad innebär den nya transparensen av våra liv? Vi kan inte backa. Eller kan vi det? Dra ut sladden och avskärma oss från internet? Sätta filter över hela tillvaron? Öppna ett alternativt internet, med andra regler och förutsättningar? Vad vill vi egentligen?

Marcin de Kaminski kommer finnas tillgänglig som bollplank för eleverna (en sån otrolig lyx!) vilket är tur eftersom det material som finns att tillgå mestadels är skrivet för vuxna. Det måste vi så klart ändra på. Eleverna kommer dokumentera sina nyvunna kunskaper på bloggen digitalsmart.se (än så länge bara ett skal som ska fyllas med innehåll).

Här finns det bra läsning om varför det här är viktigt (om nu någon ifrågasätter det):

Marcin de Kaminski och Elza Dunkels är mina husgudar när det kommer till säkerhet och integritet. Läs så mycket ni kan hitta vid en googling på deras namn. Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? är en av mina favoritböcker som jag ständigt återkommer till.

kulturer.net är Elza Dunkels hemsida.

Marcin de Kaminski skriver på cybernormer.se

En annan klok person är Brit Stakston. Här är ett exempel:
http://www.jmw.se/2013/02/01/abdikerande-vuxna-stort-problem-for-natutvecklingen/

Digitala agendan för Sverige:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/72/56/5a2560ce.pdf