Jag har redan uttryckt min beundran för Elza Dunkels i tidigare blogginlägg. Här kommer en länk till ett inlägg på Dunkels blogg med flera bra utbildningsmaterial när det kommer till nätsäkerhet.
http://www.kulturer.net/2013/04/11/resurser-for-utbildningsdagar/
fredag 12 april 2013
torsdag 4 april 2013
Ett ögonblick av evighet och framtidstankar
Satt på en strand vid medelhavet igår. Min dotter lekte med de lena stenarna. Det kändes som meningen med livet var samlat just där. Solen som värmde. Havet som var oändligt vackert. Min älskade treåring och stenarna som formats under miljontals år.
Det fick mig att tänka på programmering. Eller rättare sagt, vad jag vill med min undervisning i ämnet. Är det verkligen nödvändigt? Det enda som egentligen spelar någon roll i livet är ju att vi inte förstör vår jord mer, så att solen kan fortsätta värma lagom och havets vågor får fortsätta rulla stenarna till mjuka former och att vi människor som lever här kan få njuta av det vackra i naturen även i framtiden. Och trots det ägnar jag mina timmar i skolan åt att lära eleverna mer om datorer och spel. Det kändes ytligt i sammanhanget.
Men tänk om det är så att någon av mina 45 elever blir den som uppfinner det som kommer rädda världen en dag. Inte vet jag vad det kan vara. En slags fläkt som ser till att golfströmmen inte byter riktning? En molekyl som kan rena naturen från gifter? Här om dagen hörde jag talas om en 19-åring som uppfunnit ett sätt att rensa haven från plast. Det inger hopp.
Datorers språk är en del i den verktygslåda som jag tycker dagens elever ska ha med sig i livet, för att kunna tänka nytt och framåt. Det är grundkunskap som kan leda vidare, till uppfinningar som räddar världen till exempel. Och gör det inte det, utan bara leder till många nyfikna, glada och nöjda elever som gillar skolan, så finns det något bra i det med. När lusten finns, så är det lättare att utvecklas, lära nytt och klara svårigheter. Kunskap är aldrig tungt att bära, som det så fint heter.
Så jag fortsätter ett tag till. Med programmering och speldesign som motivation och tankeutveckling. På tisdag får vi besök av en äkta programmerare som dessutom kan lära eleverna lite mer "på riktigt".
tisdag 26 mars 2013
Såna där nymodigheter! Ska vi pyssla med det i skolan?
Jag läser om Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? för andra (men inte sista!) gången. Elza är min stora idol när det kommer till nätforskning. Hon levererar klokheter utifrån forskning på ett enkelt och begripligt sätt som får mig att tänka.
Tweetade nyss ut ett citat som löd: "...yrkesmässigt slöseri att lärare inte tar till sig nya företeelser, eftersom lärare är utbildade i att hantera just utbildning." Dunkels tar bloggandet som exempel. Det tog ungefär fem år innan den allmäna oron över bloggfenomenet övergick till pedagogisk användning. Fem år är en evighet i den digitala världen. Hur ska vi göra för att förkorta den tiden? Dunkels föreslår ett frågebatteri som man kan använda för att utvärdera det nya. Allt som är nytt är inte bra och allt som är gammalt är inte per automatik dåligt. Här är Dunkels förslag på frågor att bära med sig vid utvärdering nya företeelser (sid. 108, Vad gör unga på nätet?):
Tweetade nyss ut ett citat som löd: "...yrkesmässigt slöseri att lärare inte tar till sig nya företeelser, eftersom lärare är utbildade i att hantera just utbildning." Dunkels tar bloggandet som exempel. Det tog ungefär fem år innan den allmäna oron över bloggfenomenet övergick till pedagogisk användning. Fem år är en evighet i den digitala världen. Hur ska vi göra för att förkorta den tiden? Dunkels föreslår ett frågebatteri som man kan använda för att utvärdera det nya. Allt som är nytt är inte bra och allt som är gammalt är inte per automatik dåligt. Här är Dunkels förslag på frågor att bära med sig vid utvärdering nya företeelser (sid. 108, Vad gör unga på nätet?):
- Varför är detta så lockande för unga?
- Liknar det något vi känner igen?
- Vilka är de uppenbara nackdelarna?
- Vilka är de uppenbara fördelarna? Dessa kommer inte vara många till en början så det gäller att anstränga sig för att se dem. Man kan till exempel försöka vända varje nackdel på listan till sin fördel.
- Vad har skrivits om detta? Till en början kommer man bara hitta exotiserande och upprörd litteratur och det gäller att förhålla sig kritisk till denna.
Jag tycker om Elza Dunkels perspektiv att vi måste lära av de unga. Vi har mycket att lära varandra. Vi äldre besitter erfarenhet och de yngre har nytänkande. Tillsammans blir vi ännu bättre.
söndag 24 mars 2013
Sköldpaddssoppa
Sitter och går igenom lite olika länkar om programmering. Det finns onekligen en viss förkärlek för sköldpaddor inom programmeringsvärlden.
Kojo
Move the turtle
Turtle logo
Turtle art
torsdag 21 mars 2013
Genusperspektivet
Jag läste just en norsk artikel om skillnaden mellan pojkars och flickors användande av digitala verktyg och hur vi ska få en mer jämställd digital kompetens. Det är för få kvinnor inom IT-sektorn och frågan är hur vi ska få fler kvinnor att välja sådana yrken.
Enligt artikeln fann man i en undersökning gjord 2008, att flickor och pojkar inte skiljer sig så mycket åt när det gäller engagemanget för IKT-användning, däremot kunde man fortfarande se tydliga skillnader i vad man använder datorer och internet till. Killar spelar mer spel och tjejer är mer sociala. Samma gamla vanliga visa. En högst ovetenskaplig undersökning som jag gjorde med mina elever visade att många svarade just detta, på frågan om huruvida det finns skillnader mellan hur pojkar och flickor använder internet.
Den förutfattade meningen är alltså att killar använder datorerna till att spela, inte främst kommunicera och tjejerna använder datorerna mer för att befästa relationer och identitet genom kontakter och kommunikation. Man har också en föreställning om att killar kan det tekniska mycket bättre än tjejer och detta är något som förstärks i skolan genom att lärare oftare vänder sig till killarna i klassen för att få hjälp med teknisk support. En orsak till att omvärlden nedgraderar flickors tekniska kunnande kan bland annat bero på att pojkarna är bättre på att slänga sig med termer. Flickor kan mer än vad det verkar som i första anblicken.
I höstas läste jag en intressant bok av Ann-Britt Enochsson, Internetsökningens didaktik. I boken beskriver Enochsson hur hon fick ett helt oväntat resultat av sin undersökning om pojkars och flickors kunskaper om internetsökning. Det verkade som att flickorna över lag var mycket oreflekterade i sin inställning till vad som är sant på internet. Enochsson diskuterade resultatet med läraren i klassen och de var överens om att det inte stämde med deras generella bild av flickorna i klassen, som vanligtvis var mer analyserande och problematiserande. Enochsson kom då i kontakt med ett alternativt sätt att se på kritiskt tänkande. Blythe McVicker Clinchy beskriver det som skillnader mellan separat och kopplad kunskap. Den separata kunskapen går ut på att polarisera och ta ståndpunkt för eller emot. Den är rätt eller fel, svart eller vit och befriad från känslor. Den kopplade kunskapen handlar om att sätta sig in i andras perspektiv, att känna in, omvärdera, utöka sin egen kunskap genom att vara öppen för nya aspekter av problem. I den akademiska världen är det av tradition vanligare med den separata kunskapssynen. Undersökningar visar att kvinnor är mer benägna att använda sig av den kopplade kunskapen, vilket bland annat skulle förklara Enochssons resultat. Flickorna svarade på frågorna utifrån en kopplad kunskapssyn och pojkarna gav svar som bättre stämde överens med de separerande frågorna. Vid en ny analys av resultaten, med kunskapen om den kopplade och separata kunskapssynen, kunde Enochsson konstatera att flera av flickorna i själva verket gav mer avancerade svar än pojkarna.
Tänk vad viktigt det är att ha rätt glasögon på när vi bedömer elevernas kunskaper. Jag svävade iväg här lite känner jag, men det är ett så stort och intressant område. Jag vill så himla gärna att tjejerna i min klass ska kliva fram och ta plats i programmeringen. Jag har ett par tjejer som är på gång. Förhoppningsvis kan de inspirera flera.
Samtidigt vill jag ju ge de killar som kanske inte är så himla starka i vanliga skolämnen, få tillfälle att glänsa med sina starka tekniska kunskaper. Hur hittar man balansen? Ibland känns hela lärarjobbet som en enda svår balansakt.
Enligt artikeln fann man i en undersökning gjord 2008, att flickor och pojkar inte skiljer sig så mycket åt när det gäller engagemanget för IKT-användning, däremot kunde man fortfarande se tydliga skillnader i vad man använder datorer och internet till. Killar spelar mer spel och tjejer är mer sociala. Samma gamla vanliga visa. En högst ovetenskaplig undersökning som jag gjorde med mina elever visade att många svarade just detta, på frågan om huruvida det finns skillnader mellan hur pojkar och flickor använder internet.
Den förutfattade meningen är alltså att killar använder datorerna till att spela, inte främst kommunicera och tjejerna använder datorerna mer för att befästa relationer och identitet genom kontakter och kommunikation. Man har också en föreställning om att killar kan det tekniska mycket bättre än tjejer och detta är något som förstärks i skolan genom att lärare oftare vänder sig till killarna i klassen för att få hjälp med teknisk support. En orsak till att omvärlden nedgraderar flickors tekniska kunnande kan bland annat bero på att pojkarna är bättre på att slänga sig med termer. Flickor kan mer än vad det verkar som i första anblicken.
I höstas läste jag en intressant bok av Ann-Britt Enochsson, Internetsökningens didaktik. I boken beskriver Enochsson hur hon fick ett helt oväntat resultat av sin undersökning om pojkars och flickors kunskaper om internetsökning. Det verkade som att flickorna över lag var mycket oreflekterade i sin inställning till vad som är sant på internet. Enochsson diskuterade resultatet med läraren i klassen och de var överens om att det inte stämde med deras generella bild av flickorna i klassen, som vanligtvis var mer analyserande och problematiserande. Enochsson kom då i kontakt med ett alternativt sätt att se på kritiskt tänkande. Blythe McVicker Clinchy beskriver det som skillnader mellan separat och kopplad kunskap. Den separata kunskapen går ut på att polarisera och ta ståndpunkt för eller emot. Den är rätt eller fel, svart eller vit och befriad från känslor. Den kopplade kunskapen handlar om att sätta sig in i andras perspektiv, att känna in, omvärdera, utöka sin egen kunskap genom att vara öppen för nya aspekter av problem. I den akademiska världen är det av tradition vanligare med den separata kunskapssynen. Undersökningar visar att kvinnor är mer benägna att använda sig av den kopplade kunskapen, vilket bland annat skulle förklara Enochssons resultat. Flickorna svarade på frågorna utifrån en kopplad kunskapssyn och pojkarna gav svar som bättre stämde överens med de separerande frågorna. Vid en ny analys av resultaten, med kunskapen om den kopplade och separata kunskapssynen, kunde Enochsson konstatera att flera av flickorna i själva verket gav mer avancerade svar än pojkarna.
Tänk vad viktigt det är att ha rätt glasögon på när vi bedömer elevernas kunskaper. Jag svävade iväg här lite känner jag, men det är ett så stort och intressant område. Jag vill så himla gärna att tjejerna i min klass ska kliva fram och ta plats i programmeringen. Jag har ett par tjejer som är på gång. Förhoppningsvis kan de inspirera flera.
Samtidigt vill jag ju ge de killar som kanske inte är så himla starka i vanliga skolämnen, få tillfälle att glänsa med sina starka tekniska kunskaper. Hur hittar man balansen? Ibland känns hela lärarjobbet som en enda svår balansakt.
tisdag 19 mars 2013
Kodu
Idag har jag varit på utbildning i nästa programmeringsprogram, Kodu. Kodu är ett gratis programmeringsverktyg för att tillverka 3D-animerade spel. Eftersom det är Microsoft som ligger bakom Kodu, kan jag inte jobba med det hemma på min Mac. Det är lite irriterande eftersom min tid på jobbet är begränsad och all tid där går åt till annat än att leka med nya verktyg. Tack och lov är eleverna lättlärda.
Jag drog igång med detsamma när jag kom tillbaka från kursen. Ingen tid att förspilla. Den 8:e april är sista dagen för att skicka in bidrag till Kodu cup och som den tävlingsmänniska jag är, vill jag ju så klart låta mina elever delta om de vill och kan. Vi får väl se hur det blir med det...
Första Kodu-lektionen avlöpte okej. Jag upplevde att många fick problem som gjorde att de fick starta om, men till viss del kan det handla om handhavande fel. Jag hade lite bekymmer med Kojo också i början, innan jag lärde mig vad som kunde vara fel när eleverna stötte på patrull. Med Kodu undrar jag om våra datorer inte är tillräckligt snabba, eller om det är mängden elever som är igång samtidigt, som gör att det blir en fördröjning i kommandon. Eftersom det dröjer innan en meny poppar upp t.ex. klickar man flera gånger, till följden att det blir ännu segare och till slut måste programmet startas om. Vi kanske kommer under fund om det med tiden.
I morgon ska jag ha lektion 1 med andra gruppen. Jag funderar på att sätta eleverna två och två den här gången. Jag vill gärna få till det kollektiva lärandet. Frågan är bara om det är bättre att ta det pass 2? Kände ju själv att jag gärna ville prova mig fram idag. Det vill man väl när verktyget är nytt? Jag kan ju ändå uppmana dem att hjälpa varandra och att lära sig av vad andra gör. Det är ändå något som fungerat bra tycker jag, under det här arbetet med programmering. D frågade mig idag "Ska jag gå runt och hjälpa de andra lite? Jag tycker att jag kan rätt bra nu hur det fungerar.". Vilken fråga! Klart hon fick!
Jag drog igång med detsamma när jag kom tillbaka från kursen. Ingen tid att förspilla. Den 8:e april är sista dagen för att skicka in bidrag till Kodu cup och som den tävlingsmänniska jag är, vill jag ju så klart låta mina elever delta om de vill och kan. Vi får väl se hur det blir med det...
Första Kodu-lektionen avlöpte okej. Jag upplevde att många fick problem som gjorde att de fick starta om, men till viss del kan det handla om handhavande fel. Jag hade lite bekymmer med Kojo också i början, innan jag lärde mig vad som kunde vara fel när eleverna stötte på patrull. Med Kodu undrar jag om våra datorer inte är tillräckligt snabba, eller om det är mängden elever som är igång samtidigt, som gör att det blir en fördröjning i kommandon. Eftersom det dröjer innan en meny poppar upp t.ex. klickar man flera gånger, till följden att det blir ännu segare och till slut måste programmet startas om. Vi kanske kommer under fund om det med tiden.
I morgon ska jag ha lektion 1 med andra gruppen. Jag funderar på att sätta eleverna två och två den här gången. Jag vill gärna få till det kollektiva lärandet. Frågan är bara om det är bättre att ta det pass 2? Kände ju själv att jag gärna ville prova mig fram idag. Det vill man väl när verktyget är nytt? Jag kan ju ändå uppmana dem att hjälpa varandra och att lära sig av vad andra gör. Det är ändå något som fungerat bra tycker jag, under det här arbetet med programmering. D frågade mig idag "Ska jag gå runt och hjälpa de andra lite? Jag tycker att jag kan rätt bra nu hur det fungerar.". Vilken fråga! Klart hon fick!
måndag 18 mars 2013
Att knäcka koden
Idag fick eleverna prov på några olika kommandon i Kojo. Jag delade ut pappersprov med frågorna på, eftersom jag bedömde att det skulle ta för lång tid att få alla att logga in och göra frågorna direkt från länken.
https://docs.google.com/forms/d/1qoJ-JgQswk7B0kB4vzwxIDZDQ6ccJZ7iTai74Yeh1OA/viewform
Eleverna blev lite nervösa och minst sagt förvånade och sedan lättade, när jag inte alls brydde mig om att samla in proven, utan vi gick igenom svaren tillsammans på tavlan. Det blev en bra genomgång tycker jag: Vi pratade om vad som är viktigt när vi skriver kod, vad som kan vara fel när det inte fungerar (stavfel, stora och små bokstäver, paranteser, krullparanteser och fel kommando, är vanliga felkällor). Vi konstaterade också att de lärt sig väldigt mycket. Eller rättare sagt, VI har lärt oss mycket. Det som var kinesiska för några veckor sedan, är idag helt självklart. Vi har knäckt koden, som man säger när barn lär sig läsa. Nu kan vi grunderna i Kojo. Dags att gå vidare och bli ännu vassare.
https://docs.google.com/forms/d/1qoJ-JgQswk7B0kB4vzwxIDZDQ6ccJZ7iTai74Yeh1OA/viewform
Eleverna blev lite nervösa och minst sagt förvånade och sedan lättade, när jag inte alls brydde mig om att samla in proven, utan vi gick igenom svaren tillsammans på tavlan. Det blev en bra genomgång tycker jag: Vi pratade om vad som är viktigt när vi skriver kod, vad som kan vara fel när det inte fungerar (stavfel, stora och små bokstäver, paranteser, krullparanteser och fel kommando, är vanliga felkällor). Vi konstaterade också att de lärt sig väldigt mycket. Eller rättare sagt, VI har lärt oss mycket. Det som var kinesiska för några veckor sedan, är idag helt självklart. Vi har knäckt koden, som man säger när barn lär sig läsa. Nu kan vi grunderna i Kojo. Dags att gå vidare och bli ännu vassare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)