Radiodokumentär om Geek Girl Mini

Journalisten Daniel Persson Mora följde Geek Girl Mini under några månader i våras. Han var med när vi jobbade i skolan och han hängde med till Linköping och Robo cup. Ett par av tjejerna har han gjort djupare intervjuer med och besökt dem i hemmet.

Resultatet är ett fint och gripande reportage med kloka elvaåriga tjejer som resonerar om livet som tjej och om jämställdhet.

http://urplay.se/Produkter/183883-Barnaministeriet-dokumentar-Geek-Girl-Mini?play_category=dokument%C3%A4r

Kvarnbychix

 

Igår var jag tillbaka till min gamla arbetsplats, Kvarnbyskolan i Rinkeby. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja starta Geek Girl Mini där, men inte haft tid och möjlighet. Nu kände jag att det var läge att passa på, i och med European Code Week. 

I årskurs 5 går mina gamla elever som jag hade en termin när de gick i ettan. Lärarna var vänliga nog att arrangera om lite så att jag kunde ha samtliga tjejer under tre timmar. 

Jag inledde med en kort introduktion till vad programmering och kod är. Den tål nog att göras om. Jag har glömt hur det är att ha elever med brokig bakgrund och annat modersmål. Jag har glömt hur metodisk och tydlig man måste vara. Hur inget, absolut inget är givet. Vilka ord är svåra? Vilka begrepp otydliga? Och jag hade glömt att inte alla barn sitter med en iPhone av senaste modell i sin ficka.

Vi jobbade med code.org, scratch och lite makey makey på slutet. Tre härligt intensiva timmar. 

Jag berättade också om Geek Girl Mini och visade lite bilder från vad vi gjort. "Åååh! Får vi också bygga en robot?" Sånt får mitt tech-hjärta att smälta. Jag kollar i min kalender som är helt fulltecknad i månader framöver. Jag jobbar redan alldeles för mycket. Men vad tusan. Jag kan inte släppa det här. Det var alldeles för kul. Det kändes alldeles för meningsfullt och givande för att inte försöka klämma in det i min kalender. Klart tjejerna ska få bygga robot, mecka med datorer och göra egna appar. Jag måste se till att det blir så. Klart Kvarnbychix ska bli mer än en engångsföreteelse.

Appar!

Jag tycker det är svårt med appar, kanske eftersom jag inte jobbar med iPads i skolan, mer än med förskoleklass och ettorna. Vi har inte iPads högre upp i åldrarna på Sjöstadsskolan. Jag vet dock att många skolor gjort just paddsatsningar vid en-till-en, och därför är det viktigt att titta på vilka alternativ som finns. Jag laddade ner ett helt gäng appar i fredags, men har inte hunnit titta på dem.

Är det någon som har elever i mellanstadiet/högstadiet, som kan tänka sig utvärdera några appar och återkomma med recension? Kommentera i blogginlägget eller maila mig på karinnygards(at)gmail.com

Nedan är de förslag jag fick i appstore, men det finns fler. Bland annat Scratch Jr och den hyfsat populära appen A.L.E.X.

Hur du använder code.org -enklaste sättet.

Även om du som lärare inte kan något om kod, så finns det utmärkta resurser att använda, så att dina elever får en introduktion till ämnet.

Min favorit är code.org, eller learn.code.org, som sidan heter när man registrerar sig som lärare. 

På code.org kan du välja att använda resurserna som de är, eller registrera ett lärarkonto. Så här ser startsidan ut. 

Klicka på "sätt igång"

du kommer då till code.org/learn där det finns flera olika exempel på aktiviteter på mer avancerade verktyg som lär ut programmeringsspråk som Python och Java Script och hur man kan göra appar, eller hur du kan göra om du inte har några datorer eller paddor.

Det finns också tips till lärare om vad man kan tänka på och hur man kommer igång. Hela sidan är som en lärarhandledning i lightversion. Det finns gedigna handledningar på learn.code.org, men för den som bara vill prova på, är det här lagom med information att ta in.

Det enklaste är att bara klicka på översta filmen. Då kommer du till en film. Den är på engelska och är en liten introduktion till varför man ska lära sig kod, samt information om vad som kommer i första modulen av kursen. Om du klickar på "ingen video? visa anteckningar" så kommer hela innehållet med informationen i svensk text. Det är bra att läsa igenom, så att eleverna förstår vad det är som de kommer göra i aktiviteten. Det innehåller även instruktion om hur det fungerar. 

Själva kursen ser sedan ut så här:

Det är 20 olika uppdrag att gå igenom. Med jämna mellanrum visas en film som förklarar nästa moment. Som förut kan man välja om man vill se filmen, eller läsa på svenska. 

Om eleverna skulle hinna klart alla 20 uppdrag (det tar faktiskt lite tid att klura ut vissa problem, så de flesta hinner inte klart på en timme) så kan de gå till startsidan och prova några andra resurser. 

Om man är inloggad som lärare så kan göra egna användare för eleverna, så att man kan följa hur de löser uppgifterna. Det kan vara väldigt bra, om man vill förvissa sig om att alla förstår och hänger med. Personligen gillar jag det bäst, men det är verkligen inget måste, om man bara är nyfiken och vill testa en timme. 

Supertrion!

Ända sedan jag fick beskedet (några dagar innan ni andra fick det) om min finalistplats i Guldäpplepriset, så har jag haft den här låten på hjärnan:




 Fanns tyvärr inte på svenska på Youtube. På svenska heter de Supertrion och låten går nåt i stil med: Supertrion, supertrion räddar dig, vi är inte tuffa nej, men tillsammans kan vi rädda dig. TYP. Och deras ledord är "Vad funkar bäst? -TEAMWORK!" Tycker det passar rätt bra in på den här trion:

 

Vi är inte så himla tuffa, men vi är förbaskat bra alla tre. Inte minst tillsammans. Jag känner både Jacob och Ulrika sedan tidigare och sedan i söndags har vi hörts en hel del och ja, de där två fick umgås lite på Bokmässan här i veckan också. Det känns som vi är en liten supertrio som hör ihop och blir lite extra starka tillsammans. En väldigt skön känsla.

Jacob och Ulrika, tack för att ni är så bra och gör mig bättre!

Hur farligt är det där internet egentligen?

Ingen tror väl längre att internet är en fluga. 88% av alla 11-åringar använder nätet varje dag. Som vuxen är det svårt att undvika nätvaro, även om just sociala medier inte lockar. Banker, myndigheter och alla möjliga olika företag vill helst av allt tvinga in oss i den digitala världen. Det är dags att inse att vårt samhälle har en digital dimension som medför vissa förändringar, precis som järnvägar och elektricitet förändrat samhället tidigare. Vi har fått en mängd nya frågor att ta ställning till. En av de mest spännande frågorna är hur vi ska jobba med det som kallas näthat.

Jag läser boken It's complicated av Danah Boyd. Den handlar om hur amerikanska ungdomar använder sociala medier. Jag har inte kommit så långt än, men redan har jag strukit under massor med kloka citat som sätter en forskares ord på mina tankar. Ja, nu är mina egna tankar inte helt sprungna ur intet. Jag har tagit stort intryck av svenska forskarna Elza Dunkels och Marcin de Kaminski, när det kommer till hur jag ser på vårt användande av internet. Ändå är det skönt att få det bekräftat, att fler kommer fram till samma slutsats; det är inte internet i sig som är farligt, det farliga uppstår när vi demoniserar nätet, lyfter fram skräckhistorier och skyller all världens olycka på att unga hänger på sociala medier. Detta är ju något som både Dunkels och de Kaminski trummat i mig sedan länge. Inget blir bättre av att vi blir rädda och förbjuder unga att använda nätet. Vi måste lära dem, oss, att umgås på ett bra sätt. Vi måste forma vår digitala samvaro gemensamt.

På tisdag 16/9 kommer jag att vara på Polismuseet i Stockholm för att tillsammans med polisen Astrid Egnell prata om hur vi kan se på näthat och vad man kan göra åt det. Nu på tisdag är det lärarkväll och den 25/9 har vi program för unga på högstadiet och gymnasiet.

Varmt välkomna!

anmäl dig här



"The internet mirrors, magnifies and make more visible the good, bad and ugly of everyday life."
Danah Boyd It's Complicated

Känner ni pressen?

Igår kablades nyheten om Finlands satsning på programmering inom matematiken från och med 2016 ut. I måndags började Storbritanniens läroplan i "computing" att gälla. Andra länder som Italien och Frankrike, pratar om ett snart införande och Estland har haft programmering i skolan i flera år.

VAD gör vi i Sverige? Är vi helt efter? -Nej, det tycker jag inte.

När jag började med min mission i februari 2013 så var det inte direkt stående ovasioner. Jag hittade en själsfrände i Leksand (Ulrica Elisson) men det var inte så att folk kastade sig över mig av intresse. Inte från skolan i alla fall (tack och lov från min egen rektor Lena, evigt tacksam!). Branschen var desto mer intresserad. Tack och lov. Hade jag inte fått hjälp och stöd från alla datamänniskor som hjälpt mig (Björn Regnell, Fredrik Heintz med flera) hade det inte gått.

19 månader senare ser mitt liv rätt annorlunda ut. Jag jobbar snudd på dygnet runt med det här nu. Dels driver jag projektet att öka den totala digitala kompetensen på hela Sjöstadsskolan, dels driver jag projektet Hacka läroplanen, tillsammans med Terese Raymond, där vi med stöd av pengar från Internetfonden gör ett försök att tolka läroplanen ur ett digitalt perspektiv. Mycket av min tid går åt till föreläsningar och workshops, att förbereda och hålla. Jag handleder en del via mail också, för det är många som är sugna på att börja programmera. Webbstjärnans utbildningar tror jag har fått igång en del. Initiativ som code.org har gjort det lättare att börja. Jag känner mig mycket hoppfull.

Jag upplever det inte som att vi ligger efter. Jag ser stor potential i våra styrdokument för att redan idag ta tag i undervisningen och lyfta den till nya nivåer, så att den bättre passar dagens samhälle. Jag ser inte att det behövs något nytt ämne, det digitala är bara ännu en aspekt av allt vi redan gör.

Antingen är jag fruktansvärt naiv, eller så är jag väldigt positiv och visionär. Jag väljer att tänka det senare. Klart det går det här. 90.000 grundskollärare ska en väl kunna utbilda i ett nafs :)

Det handlar inte om att alla måste lära sig programmera och knacka kod, varken lärare eller elever. Vi ska inte bli apputvecklare hela bunten. Det räcker med att vi fattar vad den här digitala världen är byggd av, hur internet funkar på ett ungefär och att den digitala utvecklingen är något vi kan lära oss förstå och vara delaktiga i. Hur svårt kan det vara?

Sedan kan vi jobba med Scratch som uttrycksmedel, robotik -för att det är både lärorikt och förbaskat kul, vi kan uppdatera slöjden så att den innehåller digitala element, vi kan använda programmering som ett tankeverktyg för att fördjupa mattekunskaper. Kunskap är en verktygslåda som vi bär med oss i livet. Skolan kan förse eleverna med olika verktyg för att uppfatta världen. Jag ser kodkunskap som vårt nyaste verktyg. Med kod kan vi bygga både program och förståelse. Det är en fantastisk ny tillgång som vi alla kan ta del av.

Jag sitter lugnt i båten. Jag har stor tilltro till de människor jag lärt känna under det senaste året. Det finns kompetens, det finns tankar och idéer om hur vi kan styra upp det här. Vi har en vaknande lärarkår som tar egna initiativ. Vi har ett skolverk som faktiskt är med på tåget. Vi har politiker som fattar, (om än inte alla). Det här fixar vi. Om jag känner pressen? Jag känner PEPPEN!