söndag 11 maj 2014

Trevor Dolan och jag



Jag träffade aldrig Trevor Dolan. Det närmaste jag kom var när jag såg och hörde honom på Runda Bordssamtal i november 2012. Jag lyssnade gärna på honom. Varje gång imponerades jag av hans inställning till skolan. Han var en viktig förebild för mig. När han dog blev jag så otroligt ledsen och bedrövad. Det kändes som om skolutvecklingen i Sverige aldrig skulle bli densamma.

Att jag någon gång skulle nämnas i samma mening som Trevor kunde jag aldrig drömma om, ännu mindre att jag skulle få ett pris i hans minne. Jag önskar att han fanns här fortfarande, att jag kunde få samtala med honom och dryfta alla funderingar jag har. På något sätt känner jag mig lite närmre honom nu. Jag är en av hans punkare som fortfarande finns här på jorden. Jag känner att jag har fått en viktig uppgift att fortsätta hans arbete. Jag känner också att jag fått lite mer Trevor Dolan i mig nu. Han känns närvarande. Det är något stort och fint.

Bland annat kände jag starkt när jag vaknade på torsdag morgon att jag måste låta del av prissumman gå vidare till andra som behöver. Jag hittade en organisation i Kenya som jobbar för att unga tjejer ska få chans att lära sig IT för att kunna få ett bra sätt att försörja sig på. Det är en verksamhet helt i linje med min egen övertygelse. Kolla in dem. Coola och smarta http://akirachix.com/

På själva prisutdelningen var jag inte så vältalig. Jag har aldrig blivit nominerad och fått pris tidigare. Att jag kanske borde ha förberett ett tacktal fanns inte med på min agenda. Nu vet jag bättre. Det är förfärligt svårt att komma på nåt smart att säga i den stunden. Tagen av det fina och stora var det galet svårt att finna orden. Jag har ju en mängd personer att tacka för att jag kommit dit jag är idag. Hela det stora underbara utvidgade kollegiet, Terese som drog med mig i skapandet av Teacherhack, mina programmeringsvänner och då kanske främst professor Björn Regnell som varit min mentor under det här året, mina kollegor som fått stå ut med att jag flyger och far mest hela tiden, mina fina elever som fått utstå mina experiment, min familj som får leva med att jag hänger så mycket framför olika skärmar, men mest av allt min rektor Lena som är den som låtit mig hållas. TACK! <3




http://www.svt.se/nyheter/regionalt/abc/vann-pris-for-punk-i-skolvarlden

http://pedagogstockholmblogg.se/prisbloggen/2014/05/07/karin-nygards-ar-arets-punkare-i-skolvarlden/

http://www.stockholm.se/-/Nyheter/Forskola/Karin-Nygards--arets-punkare-i-skolvarlden/

http://www.sjostadsskolan.stockholm.se/nyheter/2014/05/08/karin-nygards-fick-pris-pa-sett

måndag 5 maj 2014

Nominerad till årets lärare i Stockholms stad

Det här känns bara så himla fint. Jag är en av tre lärare i Stockholms stad som blivit nominerade. Idag fick jag besök av en delegation från Stockholms Stad som delade ut ett alldeles makalöst snyggt diplom och vackra blommor. Jag är fortfarande helt tagen av det.

Här är den fina motiveringen:

Karin Nygårds, Sjöstadsskolan
Motivering: "Karin Nygårds törs utmana och vara en föregångare när det gäller it i skolan. Hon har utvecklat Sjöstadsskolans it-undervisning och lyft programmeringen till att bli ett ämne. Elever i årskurs 5 programmerar, undervisar andra elever och föreläser utanför skolan. En av hörnstenarna i Karins undervisning är att det ska kännas angeläget och på riktigt. Hennes elever är entusiastiska och engagerade inför lektionerna i Digitalkunskap och så koncentrerade att det nästan är svårt att få kontakt med dem vid lektionsbesök. Karin Nygårds är dessutom en modig opinionsbildare som bidrar till att fördjupa och nyansera debatten om it i skolan. Hon är en viktig röst i den allmänna debatten om skolan i Sverige."


söndag 4 maj 2014

Kodstandard

Nästa gång jag har en kurs i kojo ska jag införa kodstandard. Inser det praktiska i att alla skriver på samma sätt.

Här är ett exempel på kodstandard från Uppsala Universitet: http://www.it.uu.se/edu/course/homepage/ad1pk2C/vt07/kodstandard

Dansprogrammering med sexåringar


torsdag 1 maj 2014

Exempel på bilder som jag använder till dansprogrammeringen












Rebel Learners

Jag minns att jag inte ens orkade läsa tidningarna när jag pluggade till lärare, eftersom jag bara tyckte det var en massa gnäll på skolan och det yrke jag utbildade mig till. Jag skämdes lite över min utbildning. Jag tänkte inte ens bli lärare "på riktigt", för det var väl inte ett yrke att satsa på? Det är snart 20 år sedan. Som tur är gav jag jobbet en chans. Det ÄR ett underbart jobb, om än tröttande, frustrerande och lite sisyfosaktigt emellanåt.

Tyvärr gnälls det lika mycket på skolan fortfarande. Lärarstudenterna antas vara ÄNNU mer inkompetenta än på min tid. Läckert!

Så, hur ska vi vända det här? Seriöst? Lärare är bland det viktigaste jobbet när det kommer till att bygga ett samhälle vi vill ha. Har ni tänkt på det? Det är i skolan som vi fostrar Sveriges barn hur vi ska tänka, umgås, utvecklas... Rätt så viktigt om du frågar mig.

Därför ska vi ha kloka, tänkande, kännande, modiga, fantasifulla, reflekterande och lite rebelliska lärarstudenter, som kan ta skolan till en ytterligare nivå. Dit där vi vill vara. Det betyder att lärarutbildningen kanske är ÄNNU viktigare än grundskolan?

När jag fick frågan om jag kunde tänka mig att ställa upp som lärare på rebel learners allra första summer camp, var svaret självklart ett rungande JA!

Här är min film:

Här är de andra, hittills publicerade, lärarnas filmer: