tisdag 24 december 2013
Programmering med yngre
Efter jul kommer jag börja ett projekt där jag ska lära förskoleklassen programmering. Jag kommer ha iPads att jobba med och jag kommer bara ha små grupper en gång i veckan, så jag förväntar mig inte några stordåd.
För att veta vad jag ska lägga krutet på har jag gått igenom de appar som finns för yngre barn.
Bee Bot går ut på att styra en birobot så att den kommer till rätt ställe, genom att använda kommandon. Jag tyckte det var svårt att begripa mig på verktygen. Kanske är jag ovanligt korkad eller så var det något jag missade, men när det tar mer energi att fatta hur man ska trycka på knapparna än till hur man ska koda roboten, då känns det inte effektivt nog.
Daisy the Dinosaur är enkel att använda och programmeringselementen är tydliga. Enda nackdelen med Daisy är att det är på engelska. För sexåringar som kämpar med läsning blir engelskan en ytterligare svårighet att ta sig förbi. Å andra sidan kan vi kanske slå två flugor i en smäll och träna engelska samtidigt?
Move the turtle var den första app jag provade i våras. Jag tycker den introducerar programmeringselement på ett bra sätt, men ibland hade jag svårt att förstå vad som efterfrågades. Även här är språket en barriär, även om det är mer symboler än text i Move the turtle.
A.L.E.X. fungerar som de flesta programmeringsapparna. Det gäller att hålla ordning på hur roboten ska röra sig för att ta sig från punkt a till b.
Bee Bot går ut på att styra en birobot så att den kommer till rätt ställe, genom att använda kommandon. Jag tyckte det var svårt att begripa mig på verktygen. Kanske är jag ovanligt korkad eller så var det något jag missade, men när det tar mer energi att fatta hur man ska trycka på knapparna än till hur man ska koda roboten, då känns det inte effektivt nog.
Daisy the Dinosaur är enkel att använda och programmeringselementen är tydliga. Enda nackdelen med Daisy är att det är på engelska. För sexåringar som kämpar med läsning blir engelskan en ytterligare svårighet att ta sig förbi. Å andra sidan kan vi kanske slå två flugor i en smäll och träna engelska samtidigt?
Move the turtle var den första app jag provade i våras. Jag tycker den introducerar programmeringselement på ett bra sätt, men ibland hade jag svårt att förstå vad som efterfrågades. Även här är språket en barriär, även om det är mer symboler än text i Move the turtle.
A.L.E.X. fungerar som de flesta programmeringsapparna. Det gäller att hålla ordning på hur roboten ska röra sig för att ta sig från punkt a till b.
torsdag 12 december 2013
Är du digitalsmartare än en femteklassare?
Torsdagen 5/12 var det dags för vårt stora event tillsammans med Marcin de Kaminski. Det var kanske något rörigt med 90 elever och lika många gäster, i matsalen, men på det stora hela var det ett fantastiskt arrangemang, tack vare den förstående publiken och mina fina elever. Som lärare till dessa digitalsmarta elever känner jag inget annat än stor stolthet.
Kevin och Alice gjorde lysande insatser som programledare. Panelen som bestod av Simon K, Amanda, Noah, Ellen, Nemo och Clara, visade precis hur digitalsmarta de var, genom att leverera svaren på de ibland rätt kluriga frågorna (som eleverna själva komponerat så klart). Marcin fick även han ge sin syn på saken och för det mesta höll han med, men som den forskare han är måste han ju alltid vrida och vända på svaren. Det är sällan svart eller vitt när det kommer till vår tillvaro på nätet. Det som kan vara jättebra för somliga är riktigt illa för andra.
Publiken svarade på frågorna genom att hålla upp röd, grön eller gul lapp. Vi hade ett gäng som tappert räknade alla svar och hela övriga klassen fick bestämma poängen som de rätta svaren genererade. I slutändan hade publiken samlat ihop flera miljoner poäng och kände sig segervissa. Tyvärr var det något de inte hade tänkt på. För att få spela var man tvungen att skriva på ett avtal. Avtalstexten som Nemo mödosamt knåpat ihop var lång och snårig, men innehöll den lilla detaljen att man genom att skriva under avtalet, erkände att man inte är digitalsmartare än en femteklassare. :)
När spelet var över fick eleverna gå hem om de ville. De flesta valde att göra det, eftersom de hade varit och hjälpt till sedan tidiga eftermiddagen. Några stannade och lyssnade på Marcin de Kaminskis föredrag om sin forskning om ungas identitet på nätet och hur man ska förhålla sig till de svåra frågorna om säkerhet. Det jag tycker om med Marcins attityd till nätsäkerhet, är att han väldigt sällan är dömande. Han är ödmjuk inför det faktum att vi alla håller på att lära oss hantera nätet och allt vad det innebär. Marcins enda uppmaning till oss vuxna är att vi ska vara närvarande sådana. Vi måste inte sitta bredvid våra barn och unga, vi måste inte skaffa konton på varenda sida de besöker, men vi måste bry oss om hur de mår. Det sämsta vi kan göra är att installera filter och förbjuda barnen att använda nätet. Vi måste lära dem hantera det istället. Det här är något jag tagit intryck av, både efter att ha läst vad Marcin skrivit, men även Elza Dunkels som är nätforskare på Umeå Universitet. Det sämsta svaret jag kan få på frågan "vad gör du om någon du träffar på nätet vill träffa dig i köttet?" är "Jag får inte träffa någon som jag lärt känna på nätet". Ett sådant svar säger mig ingenting om vilka strategier de faktiskt har för att bedöma folk som de träffar på nätet. Vi måste våga vara vuxna och lita på att vi vet en hel del om livet som sådant, även om vi inte förstår våra ungas närvaro på nätet. Marcin visade också svidande exempel på att det är vuxna som står för det mesta eländet på nätet. Alltså måste vi vuxna börja visa hur man beter sig mot varandra. Så länge vuxna uttrycker näthat, kommer unga också göra det.
Kevin och Alice gjorde lysande insatser som programledare. Panelen som bestod av Simon K, Amanda, Noah, Ellen, Nemo och Clara, visade precis hur digitalsmarta de var, genom att leverera svaren på de ibland rätt kluriga frågorna (som eleverna själva komponerat så klart). Marcin fick även han ge sin syn på saken och för det mesta höll han med, men som den forskare han är måste han ju alltid vrida och vända på svaren. Det är sällan svart eller vitt när det kommer till vår tillvaro på nätet. Det som kan vara jättebra för somliga är riktigt illa för andra.
Publiken svarade på frågorna genom att hålla upp röd, grön eller gul lapp. Vi hade ett gäng som tappert räknade alla svar och hela övriga klassen fick bestämma poängen som de rätta svaren genererade. I slutändan hade publiken samlat ihop flera miljoner poäng och kände sig segervissa. Tyvärr var det något de inte hade tänkt på. För att få spela var man tvungen att skriva på ett avtal. Avtalstexten som Nemo mödosamt knåpat ihop var lång och snårig, men innehöll den lilla detaljen att man genom att skriva under avtalet, erkände att man inte är digitalsmartare än en femteklassare. :)
När spelet var över fick eleverna gå hem om de ville. De flesta valde att göra det, eftersom de hade varit och hjälpt till sedan tidiga eftermiddagen. Några stannade och lyssnade på Marcin de Kaminskis föredrag om sin forskning om ungas identitet på nätet och hur man ska förhålla sig till de svåra frågorna om säkerhet. Det jag tycker om med Marcins attityd till nätsäkerhet, är att han väldigt sällan är dömande. Han är ödmjuk inför det faktum att vi alla håller på att lära oss hantera nätet och allt vad det innebär. Marcins enda uppmaning till oss vuxna är att vi ska vara närvarande sådana. Vi måste inte sitta bredvid våra barn och unga, vi måste inte skaffa konton på varenda sida de besöker, men vi måste bry oss om hur de mår. Det sämsta vi kan göra är att installera filter och förbjuda barnen att använda nätet. Vi måste lära dem hantera det istället. Det här är något jag tagit intryck av, både efter att ha läst vad Marcin skrivit, men även Elza Dunkels som är nätforskare på Umeå Universitet. Det sämsta svaret jag kan få på frågan "vad gör du om någon du träffar på nätet vill träffa dig i köttet?" är "Jag får inte träffa någon som jag lärt känna på nätet". Ett sådant svar säger mig ingenting om vilka strategier de faktiskt har för att bedöma folk som de träffar på nätet. Vi måste våga vara vuxna och lita på att vi vet en hel del om livet som sådant, även om vi inte förstår våra ungas närvaro på nätet. Marcin visade också svidande exempel på att det är vuxna som står för det mesta eländet på nätet. Alltså måste vi vuxna börja visa hur man beter sig mot varandra. Så länge vuxna uttrycker näthat, kommer unga också göra det.
söndag 10 november 2013
Nytt tema: Säkerhet och integritet på nätet
Nu har vi lämnat programmeringen bakom oss för ett tag. Lektionerna i Digitalkunskap kommer handla om Säkerhet och integritet på nätet, de kommande veckorna. 5 december kommer Marcin de Kaminski till Sjöstadsskolan för att hålla en föreläsning tillsammans med eleverna, öppen för föräldrar, skolpersonal och nyfiken allmänhet. Elevernas förvärvade kunskaper måste delas på riktigt. Min förhoppning är att de kommer lära sig mycket som vi alla har nytta att lyssna på, under de veckor som följer. Tiden är knapp, men vi får använda den väl.
Att förstå hur kod fungerar är en baskunskap i det digitala samhället. Lika viktigt är det att förstå att vi alla är aktörer som tillsammans kan forma hur framtiden på nätet ska se ut. Vi måste sätta oss in i vad det innebär att allt finns kvar på nätet, att vi registreras och kartläggs. Hur vill vi ha det? Vad innebär den nya transparensen av våra liv? Vi kan inte backa. Eller kan vi det? Dra ut sladden och avskärma oss från internet? Sätta filter över hela tillvaron? Öppna ett alternativt internet, med andra regler och förutsättningar? Vad vill vi egentligen?
Marcin de Kaminski kommer finnas tillgänglig som bollplank för eleverna (en sån otrolig lyx!) vilket är tur eftersom det material som finns att tillgå mestadels är skrivet för vuxna. Det måste vi så klart ändra på. Eleverna kommer dokumentera sina nyvunna kunskaper på bloggen digitalsmart.se (än så länge bara ett skal som ska fyllas med innehåll).
Här finns det bra läsning om varför det här är viktigt (om nu någon ifrågasätter det):
Marcin de Kaminski och Elza Dunkels är mina husgudar när det kommer till säkerhet och integritet. Läs så mycket ni kan hitta vid en googling på deras namn. Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? är en av mina favoritböcker som jag ständigt återkommer till.
kulturer.net är Elza Dunkels hemsida.
Marcin de Kaminski skriver på cybernormer.se
En annan klok person är Brit Stakston. Här är ett exempel:
http://www.jmw.se/2013/02/01/abdikerande-vuxna-stort-problem-for-natutvecklingen/
Digitala agendan för Sverige:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/72/56/5a2560ce.pdf
Att förstå hur kod fungerar är en baskunskap i det digitala samhället. Lika viktigt är det att förstå att vi alla är aktörer som tillsammans kan forma hur framtiden på nätet ska se ut. Vi måste sätta oss in i vad det innebär att allt finns kvar på nätet, att vi registreras och kartläggs. Hur vill vi ha det? Vad innebär den nya transparensen av våra liv? Vi kan inte backa. Eller kan vi det? Dra ut sladden och avskärma oss från internet? Sätta filter över hela tillvaron? Öppna ett alternativt internet, med andra regler och förutsättningar? Vad vill vi egentligen?
Marcin de Kaminski kommer finnas tillgänglig som bollplank för eleverna (en sån otrolig lyx!) vilket är tur eftersom det material som finns att tillgå mestadels är skrivet för vuxna. Det måste vi så klart ändra på. Eleverna kommer dokumentera sina nyvunna kunskaper på bloggen digitalsmart.se (än så länge bara ett skal som ska fyllas med innehåll).
Här finns det bra läsning om varför det här är viktigt (om nu någon ifrågasätter det):
Marcin de Kaminski och Elza Dunkels är mina husgudar när det kommer till säkerhet och integritet. Läs så mycket ni kan hitta vid en googling på deras namn. Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? är en av mina favoritböcker som jag ständigt återkommer till.
kulturer.net är Elza Dunkels hemsida.
Marcin de Kaminski skriver på cybernormer.se
En annan klok person är Brit Stakston. Här är ett exempel:
http://www.jmw.se/2013/02/01/abdikerande-vuxna-stort-problem-for-natutvecklingen/
Digitala agendan för Sverige:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/72/56/5a2560ce.pdf
lördag 9 november 2013
Kodstandard
Nästa gång jag har en kurs i kojo ska jag införa kodstandard. Inser det praktiska i att alla skriver på samma sätt.
Här är ett exempel på kodstandard från Uppsala Universitet: http://www.it.uu.se/edu/course/homepage/ad1pk2C/vt07/kodstandard
Här är ett exempel på kodstandard från Uppsala Universitet: http://www.it.uu.se/edu/course/homepage/ad1pk2C/vt07/kodstandard
torsdag 7 november 2013
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)