Kodu

Idag har jag varit på utbildning i nästa programmeringsprogram, Kodu. Kodu är ett gratis programmeringsverktyg för att tillverka 3D-animerade spel. Eftersom det är Microsoft som ligger bakom Kodu, kan jag inte jobba med det hemma på min Mac. Det är lite irriterande eftersom min tid på jobbet är begränsad och all tid där går åt till annat än att leka med nya verktyg. Tack och lov är eleverna lättlärda.

Jag drog igång med detsamma när jag kom tillbaka från kursen. Ingen tid att förspilla. Den 8:e april är sista dagen för att skicka in bidrag till Kodu cup och som den tävlingsmänniska jag är, vill jag ju så klart låta mina elever delta om de vill och kan. Vi får väl se hur det blir med det...

Första Kodu-lektionen avlöpte okej. Jag upplevde att många fick problem som gjorde att de fick starta om, men till viss del kan det handla om handhavande fel. Jag hade lite bekymmer med Kojo också i början, innan jag lärde mig vad som kunde vara fel när eleverna stötte på patrull. Med Kodu undrar jag om våra datorer inte är tillräckligt snabba, eller om det är mängden elever som är igång samtidigt, som gör att det blir en fördröjning i kommandon. Eftersom det dröjer innan en meny poppar upp t.ex. klickar man flera gånger, till följden att det blir ännu segare och till slut måste programmet startas om. Vi kanske kommer under fund om det med tiden.

I morgon ska jag ha lektion 1 med andra gruppen. Jag funderar på att sätta eleverna två och två den här gången. Jag vill gärna få till det kollektiva lärandet. Frågan är bara om det är bättre att ta det pass 2? Kände ju själv att jag gärna ville prova mig fram idag. Det vill man väl när verktyget är nytt? Jag kan ju ändå uppmana dem att hjälpa varandra och att lära sig av vad andra gör. Det är ändå något som fungerat bra tycker jag, under det här arbetet med programmering. D frågade mig idag "Ska jag gå runt och hjälpa de andra lite? Jag tycker att jag kan rätt bra nu hur det fungerar.". Vilken fråga! Klart hon fick!