Jag är svensklärare. Matte gör så att armhåren krullar sig och naturvetenskap av alla de slag har jag alltid skytt som pesten. Därför var mitt missnöje mycket stort den dagen min fd rektor beordrade mig och hela skolan på en kurs i Naturvetenskap och Teknik för Alla, NTA. Jag fick Kemi på min lott. Fy fasen vad tråkigt, tyckte jag innan. Efter kursen var jag eld och lågor. Jag hade för första gången fattat hur atomer och molekyler hänger ihop. Och ju mer jag jobbade med eleverna, ju mer entusiastisk blev jag. Vi lärde oss tillsammans och vi hade grymt kul. I slutet av vårterminen i tvåan hade eleverna redovisning inför föräldrar och rektorn, där de berättade om atomer ner på kvarknivå och visade filmen om vattnets olika aggregationsformer som vi gjort tillsammans. Under år tre upptäckte jag hur otroligt bra det var att ha den gedigna atomkunskapen i bagaget. Att förklara Big bang blev mycket lättare, liksom många andra naturvetenskapliga fenomen. Eleverna var så pass medvetna om atomer att de förklarade för slöjdläraren att när han sågade rörde sig atomerna och därför blev plankan varm.
Så, vad har det här med programmering att göra? Jo, mycket enkelt. För att förstå hur ämnen är uppbyggda och reagerar, behövs kunskaper om atomer och molekyler. Likaväl behöver vi veta hur datorer fungerar, eftersom de är en stor del av våra liv idag. Det handlar inte om att jag tänker att mina 44 elever ska bli programmerare när de blir stora. Det handlar om ett grundläggande tänk som jag ser som lika viktigt att ha med sig i bagaget, som atomer och molekyler. Inte lär vi ut kemi för att vi vill att eleverna ska bli kemister? Ändå så är det just den kommentaren jag fått av många: "Vadå, ska alla bli programmerare eller?" Nej, det här är ren och skär allmänbildning.
DNA-strängar och kodsträngar, lika viktiga att känna till anser jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar