Igår kom jag hit vid halv nio lokal tid. Däckade direkt på grund av tidsskillnaden och lång resa. Idag har jag softat på stan. Det är min enda lediga dag, eftersom jag åker hem direkt efter konferensen på lördag och jag ville passa på att se lite av staden. Jag var här första gången 1994 och sen åter på besök 96, 97, 98. Jag har alltid tyckt mycket om Boston och det kändes hemtrevligt att strosa runt på gatorna. Jag måste nog återvända på en lite längre semestertur framöver.
Nu är jag ju här på konferens. Jag ska snart gå bort till MIT Media Labs och dricka lite vin och äta snittar med arrangörer och konferensdeltagare. Mingla lite helt enkelt. Det känns pirrigt. Jag har aldrig varit på konferens utomlands utan att känna en kotte förut. Som tur är brukar jag ha lätt för att prata med folk och amerikanarna är ju pratglada de flesta vad det verkar. Jag ska nog klara mig.
Tidigare idag letade jag upp Media Lab, för att veta vart jag ska ta vägen ikväll. Känslan när jag klev in i huset är lite obeskrivlig. Jag blev tagen av att vara på plats. Jag tänker på hur jag för första gången läste Seymour Papert för ett par år sedan och fattade att det här är något jag vill göra. Nu är jag här, där han har jobbat och tänkt och skrivit. Jag ska få umgås och prata med och lära av några av de bästa hjärnorna i världen, när det kommer till programmering med barn. Det är så stort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar