Prylsporter

Säg en sport som inte är en prylsport? Är det inte alltid så att vi presterar bättre med redskap anpassade för verksamheten? Bra golfklubbor slår längre. Bra skor gör löparens steg lättare.  Skidorna har stor betydelse för en slalomåkare.

Men i skolan ska vi hålla tillgodo med skräpdatorer som går sönder bara man tittar på dem. Min kollega har fått byta dator tre gånger på ett halvår. Och då talar vi nya datorer. Nyss upplockade ur kartongen.

Utredningar och statistik säger att vi har gott om datorer i svenska skolan, men att lärarna inte använder det som finns. Med det är det liksom lite underförstått att lärarna är bakåtsträvare och teknikmotståndare. Lärarna måste fortbildas och det är märkligt att de, trots fortbildning ÄNDÅ inte använder datorerna.

Ja, det finns teknikmotståndare och bakåtsträvare inom lärarkåren, men det är inte det jag ser som största problemet till implementeringen av teknik på min skola. Det är kvaliteten på våra system och datorer. I värsta fall kan det ta 20 minuter för en elev att logga in. (eller nej, det är inte det värsta. Jag har haft elever som kämpat med att logga in en hel lektion, men det är extremfall). Ofta tar det även en kvart att logga ut. PÅ 60 minuters lektion blir det mycket som går åt till in- och utloggning. Några bortglömda lösenord, avinstallerade program, automatiska uppdateringar och lite felaktigt sparade dokument så kan hela lektionen ha gått utan att något vettigt blivit gjort. Vi har inte tid med sånt i skolan. Vi har för mycket som ska hinnas med. Jag förstår mina kollegor som väljer bort det där. Det är inte för att de inte vill hänga med i teknikutvecklingen, det är för att de vill att eleverna ska få undervisning och inte bara vänta på en krånglande dator.

Klart att även skolan är en prylsport. Ingen förväntar sig att Zlatan ska spela barfota eller med trasiga skor. Ge oss rätt verktyg istället för prylar som inte fungerar. 

Programmeringsprojektsplanering

I år tillhör jag ingen speciell årskurs, utan jag kommer att verka på hela skolan. Det som jag har inplanerat redan sedan i våras, är en studie i hur programmering kan stötta matematikutvecklingen.

Jag kommer jobba med två mattelärare i årskurs 5. Eleverna kommer ha 60 min extra tid i veckan, med just programmering med syfte att stärka matematiken.

Det första vi gör är att försöka få ett hum om elevernas kunskapsnivå innan vi startar. De flesta eleverna har provat på programmering i någon form, och en del har haft det på elevens val. Våra förtest kommer bestå av en del där vi ser hur mycket eleverna kan om koordinatsystem, eftersom det är en viktig kunskap att ha med sig när man programmerar. Vi kommer också undersöka deras problemlösningsförmåga och hur de beskriver hur de kommer fram till lösningen. I de nationella proven i matematik, har det framkommit att eleverna behöver bättre strategier för problemlösning och framför allt hur de redogör för svaren.

Vi kommer använda frågorna från tävlingen bebras.se. Jag skriver ut på papper, för att vi vill att eleverna ska skriva HUR de löser uppgifterna. I november planerar vi att vara med i den årliga tävlingen, som en liten uppföljning av hur det går.

Nu börjar läsåret 14-15

Jag och slöjdläraren Sara har bestämt vårt första projekt för slöjden. Vi ska försöka få in LilyPad i undervisningen under året, men då vi inte kan så mycket om det, och prylarna är rätt dyra, så börjar vi med ett litet makey makey-projekt istället. 

Eleverna i årskurs 4 (troligtvis) kommer att få i uppgift att formge sin egen kontroll till att spela Pacman. Det är en enkel uppgift som går att variera på många olika sätt. Eleverna får använda ledande tråd för att göra knapparna ledande. Till exempel går det att sy fast paljetter med ledande tråd. 

Sara var nöjd med att uppgiften är enkel men öppen nog att låta eleverna sväva ut om de vill och kan. Jag är nöjd eftersom det är en rolig uppgift som ger en produkt som vi kan ha kul med tillsammans. Visserligen krävs det en Makey Makey för att det ska fungera, men vi kan spela tillsammans i klassrummet och lätt visa föräldrar på Öppet Hus till exempel. Vi valde att begränsa till ett enda spel, för att designuppgiften skulle bli mer lätthanterlig. Det blir också lättare att jämföra hur lätta respektive svåra kontrollerna är att använda. 

Ser fram emot att dra igång!

Stolt!

Digitalt kompetenta lärare -hur får vi det?

Jag sitter och skissar på höstens utbildningar för mina kollegor. Uppgiften är att få alla 130 digitalt kompetenta på ett år. SÅ, vad är då digital kompetens? Vad behöver vi ha med oss för att vara duktiga navigatörer i det digitala samhället?

För det första måste vi förstå hur tekniken fungerar och då menar jag inte smartboards och appar. Den delen är också viktig, men jag tycker gott det kan komma in i ett senare skede. Jag upplever att vi fokuserat för mycket på handhavandet och liksom hoppats på att den djupare förståelsen ska komma utan användandet. Det verkar inte ha funkat så jättebra. Jag tänker att jag vänder på det. Jag struntar i de praktiska färdigheterna. Jag vill att mina kollegor känner sig säkra på bakgrunden och att de förstår varför tekniken är viktigt. Då kanske det känns mer meningsfullt att lära sig mer om det.

Att lära sig behärska digitala verktyg tar sina timmar. Timmar som många lärare inte har, eller får avsatt. Det kräver också att man har tillgång till tekniken, vilket inte heller är säkert att alla har. Kanske känns det frustrerande som lärare att försöka sig på något nytt när det inte finns datorer till eleverna, eller att de som finns fungerar för dåligt. Genom att ta bort fokus från verktyg till kunskap, hoppas jag att vi kan komma lite djupare, snabbare.

Vi som pysslat med IKT i skolan ett tag pratar ofta om att det inte handlar om teknik, utan om pedagogik. Det är nog svårt att förstå vad det betyder, om man inte får lära sig det. Så, nu testar jag med att börja i andra änden.

Återkommer med upplägg inför hösten. 

Sista samlingen tweets från Scratch@MIT2014

Strålande dag!

Utmärkt guide för Kreativt Datande

Jag ledsnade på att inte ha något ord för Computing, så jag drog till med Datande. Det är vad jag och mina nätkompisar kallar det, så ni får hålla tillgodo med det, trots ordets något slangaktiga karaktär. :)

Hur som helst, ScratchEd research team på Harvard Graduate School of Education har tagit fram den här utmärkta guiden om du vill jobba med Scratch och det kreativa datandet. Jag rekommenderar den å det varmaste.

Guiden är väldigt pedagogiskt upplagd och innehåller både instruktioner till ledaren och färdiga produktblad till eleverna. Lysande! 

 

Så, ladda ner pdf:en här: http://scratched.gse.harvard.edu/guide/files/CreativeComputing20140806.pdf

Första riktiga konferensdagen

Är så där riktigt utpumpad som man blir efter en hel dags konferens. Idel nya människor och väldigt många intryck. Jag var tvungen att avvika och gå hem och vila lite.

Jag tror att mitt bästa pass var frukosten idag. Jag hann träffa spännande människor och åt en väldigt fin frukost. Bra grejer. Jag träffade Keledy Kenkel som är en cool tjej. Hon är mitt uppe i startandet av en High School med Makerinriktning i New York. Gissa om jag vill åka och hälsa på henne nästa år när de kommit igång. Träffade också Sarah Judd som jobbar med cs-first.com är Googles satsning på after school programs med computer science. Precis innan jag skulle springa in på dagens inledande Keynote med Mitch Resnick, sprang jag på Linda Sandvik som ju varit med och grundat Codeclub. Jag visste inte ens att det var hon. Såg bara hennes snygga t-shirt med det här trycket:

Eftersom det är en av mina favoritlåtar var jag tvungen att kommentera den. Då såg jag att det var Linda, från namnskylten. Sammanträffande!

Kom för sent till Keynoten. Fick inte plats i salen så jag fick sitta i ett litet rum bredvid och titta på skärm. Inte riktigt samma sak, men det var okej ändå. Det var Mitch som inledde med att berätta lite om bakgrunden till Scratch, om de fyra P:na som jag skrev om förra veckan och slutligen om vad man planerar framöver. Nämnandet av ScratchJR drog ned applåder. Helt tydligt ett efterlängtat tillskott. De håller på att jobba med en androidversion som kommer inom kort. 

Nu ska jag ut och äta middag. Här kommer en liten storify på dagens tweets. Många bilder blev det. 

Vi försöker få scratch extensions att funka

Jag är här nu

Igår kom jag hit vid halv nio lokal tid. Däckade direkt på grund av tidsskillnaden och lång resa. Idag har jag softat på stan. Det är min enda lediga dag, eftersom jag åker hem direkt efter konferensen på lördag och jag ville passa på att se lite av staden. Jag var här första gången 1994 och sen åter på besök 96, 97, 98. Jag har alltid tyckt mycket om Boston och det kändes hemtrevligt att strosa runt på gatorna. Jag måste nog återvända på en lite längre semestertur framöver.

Nu är jag ju här på konferens. Jag ska snart gå bort till MIT Media Labs och dricka lite vin och äta snittar med arrangörer och konferensdeltagare. Mingla lite helt enkelt. Det känns pirrigt. Jag har aldrig varit på konferens utomlands utan att känna en kotte förut. Som tur är brukar jag ha lätt för att prata med folk och amerikanarna är ju pratglada de flesta vad det verkar. Jag ska nog klara mig.

Tidigare idag letade jag upp Media Lab, för att veta vart jag ska ta vägen ikväll. Känslan när jag klev in i huset är lite obeskrivlig. Jag blev tagen av att vara på plats. Jag tänker på hur jag för första gången läste Seymour Papert för ett par år sedan och fattade att det här är något jag vill göra. Nu är jag här, där han har jobbat och tänkt och skrivit. Jag ska få umgås och prata med och lära av några av de bästa hjärnorna i världen, när det kommer till programmering med barn. Det är så stort.