Fördelen med föredrag

Igår ställde det här gänget upp och presenterade vårt arbete inför nästan 200 Javaprogrammerare. Jag är så imponerad av elevernas vilja att prata inför folk. De är så häftiga som hakar på och bara kör, trots att jag vet att minst en av dem INTE gillar att prata ens i klassen.

Jag är så glad över att vi får dessa möjligheter till att presentera arbetet till en riktig publik. De får träning i att prata och att röra sig i sammanhang utanför skolan. Precis just så som skolan ska vara. Det vi gör i klassrummet har relevans i världen utanför och det tror jag är en viktig nyckel till att göra skolan intressantare och lärandet viktigare.

Fick fin feedback från en förälder igår. Hans son längtar till skolan. Det är det finaste betyg man kan få som lärare.

Sploder + Makey Makey = sant!

Det roliga med att undervisa i två olika grupper är att jag får ha dubbelt så kul! Igår fick andra klassen prova Sploder och även spela sina spel med egna konsoller i form av kompisar och lite mandariner.

Måste ta med lite olika roliga material att bygga med. Eller förresten, jag ger eleverna i uppgift att designa sin egen kontroll så klart!

Ungarna gillar Sploder men flera har kommenterat att det inte är "riktig programmering" eftersom man inte får bestämma så mycket själv. Kul att många kommit till den insikten. Kan man vara annat än stolt som lärare då?

 
(varning för högt ljud!)

Vi är på gång!

Jag och Teres Raymond står i startgroparna för vårt arbete med att föra in kod som obligatoriskt ämne i läroplanen, redan i tidiga åldrar. Vi kommer jobba utifrån vår plattform, teacherhack, en sida som Teres startade 2011 för att jobba med spelifierande av lärande. Nu låter vi Teacherhack bli samlingspunkten för programmering för barn. Vår förhoppning är att vi kan vara det ställe där du kan hämta inspiration och kunskap om hur man kan lära ut programmering, i skolan eller i hemmet.

Igår träffade vi Kristina Alexandersson, chef för internet i skolan på .SE och hon gav oss en rejäl spark i baken så att vi äntligen kan komma igång. Hon skrev fint om oss på sin blogg. 

Teacherhacks första steg blir att sprida en namninsamling för införandet av programmering i skolan. Skriv på och hjälp oss föra fram vårt budskap!

Hur kul kan man få ha det på jobbet egentligen?

Jag var så uppspelt inför gårdagens lektion att jag glömde min egen dator hemma. Jag hade ju förberett allting, så att det bara skulle vara att dra igång Makey Makey:n. Med skolans tröga Volvo-IT-dator vet man aldrig. Och bara det att det tar en kvart att starta åbäket. Eleverna fick sätta sig på sina platser och vänta. Eftersom jag byggt upp förväntningarna under en veckas tid, var de hyfsat nyfikna. (Det här med att hypa sina lektioner är inte helt fel. Tänk om de alltid kände samma pirr inför lektionerna? )

Jag hittade ett gäng päron i lärarrummet, men på plats i klassrummet bestämde jag mig för att använda eleverna istället. Sex tjejer hade hjälpt mig torka borden i matsalen. De var givna som pianotangenter.

Det var svårt att visa upp så att alla kunde se, eftersom sladdarna är korta och eleverna fick stå runt min dator. Hade kunnat rigga det annorlunda om jag hade haft tid att fixa med sladdhärvorna till själva Smartboard-adaptern. Hur som helst så funkade det efter ett tag och jag kunde spela piano på tjejerna genom att slå på dem (inte för hårt så klart :)). Bra grej!

Nästa steg blev att lista ut vad som skulle kunna fungera mer. Eleverna kom fram en i taget och provade sina olika hypoteser. Det var roligt att se och höra hur de resonerade och provade sig fram. En elev hade i uppgift att föra anteckningar på tavlan.

Om jag får säga det själv blev det en synnerligen lyckad lektion. De kunde knyta an till förra årets tema med elektricitet då de fick sluta kretsar och rita kopplingsscheman och allt vad de gjorde med NO-läraren. 

Nästa steg var att koppla ihop Makey Makey med spelkonstruktion. Det skulle självklart gå att spela Koduspelen med hjälp av en Makey Makey-kontroll, men jag valde att låta eleverna prova Sploder. En hel timmes lekande med Sploder och möjligheten att provspela med en päron/pollygodis-kontroll.

Och idag får jag chansen att göra om alltsammans med nästa grupp. Det är ju så att man skäms, så roligt jag har på jobbet just nu. 

Designblocks

Hittade ett nytt program här på morgonen, genom twitterkontot "My kid kan code" (rekommenderas att följa för varje kodintresserad lärare).

Designblocks.net (Beta) är ett "drag and drop"-programmeringsprogram, liksom scratch, där man designar figurer utifrån en mängd olika verktyg. Modellen känns igen från scratch, med block som man bygger ihop. Det finns ett utdatafönster där man kan spela upp det man byggt. Det finns också funktioner för att skapa egna procedurer och variabler.

Jag tänker att det här programmet kanske kan tilltala de som är mer intresserade av design och skapa bilder, och inte så mycket spel.

Programmet är gratis att använda, men man måste skapa ett konto.

Så här kan resultaten bli:

EU Kids Online, en databas över europeisk forskning

http://www2.lse.ac.uk/media@lse/research/EUKidsOnline/DB/home.aspx

Att komma igång med Makey Makey:

Anders Berggren har hjälpt mig komma igång med min Makey Makey. Han tipsade mig om det här pianot som är lätt att använda för att visa hur manicken fungerar.

På  http://makeymakey.com/ hittar du all information om hur manicken fungerar och hur du går till väga.

Jag hamnade lite snett först när jag kollade på en alldeles för svår instruktionsfilm där det inkluderades arduinoprogrammering. De blev någon extra timme på nätet med att försöka begripa mig på arduino, innan Anders hjälpte mig till rätta.

Idag ska jag ha min första lektion med eleverna där jag ska visa Makey Makey. Planen är att jag ska överraska ungarna med något slags "piano". Har inte bestämt mig för vad än. Vore lite kul att koppla in eleverna som första grej, men samtidigt så vore det kul om de kunde komma på det själva. Nästa steg är nämligen att de ska gå på jakt efter saker att prova. Jag tänker inte tala om att det handlar om en sluten krets och att materialet måste vara ledande. Det vill jag att de kommer på själva.

Återkommer med rapport om hur det går.

Världens bästa jobb!

Tänk dig ett jobb där du varje dag ställs inför nya utmaningar, nya problem att lösa och nya aspekter att hantera.
Tänk dig ett jobb där du får utvecklas, lära dig nya saker hela tiden och växa som människa.
Tänk dig ett jobb där du själv kan styra innehållet och tänka ut bästa möjliga sätt att göra det på.
Tänk dig ett jobb där du får syssla med din hobby varenda dag, och få betalt för det.
Tänk dig ett jobb där du får umgås med individer som utvecklas hela tiden och som flera år efter att ni skiljts åt, fortfarande kan komma och ge dig positiv feedback.
Tänk dig ett jobb där du verkligen kan påverka framtiden.

Precis så är mitt jobb just nu. Det finns dagar då jag inte är lika peppad, det ska erkännas, men här och nu, denna tisdagsmorgon i maj, efter att alla omdömen är skrivna, finns bara ren och skär kärlek till jobbet. 

Lärare, det är världens bästa jobb!

 

Mitt första sparrispiano gjort med Makey Makey

Nya leksaken har kommit!

MaKey MaKey!

Jag har länge önskat mig en MaKey MaKey. Igår, efter Anders Berggrens presentation på Teachmeet, kom jag äntligen mig för att beställa en. Min förhoppning är att jag ska kunna locka skolan att köpa in ett helt gäng så att vi kan använda i undervisningen.

Presentation från Teachmeet

Igår var det Teachmeet i samband med konferensen Framtidens lärande, här i Stockholm. Jag och min nyfunna vän Ulrica Elisson hade en 7-minuterspresentation av våra arbeten med programmering. Ulrica och jag har lärt känna varandra via twitter och facebookgrupper där vi upptäckte vårt gemensamma intresse för programmering. Vi hade bara träffats en gång som hastigast på SETT-mässan, när vi bestämde oss för att göra en gemensam presentation. Genom Prezi kunde vi sätta ihop en presentation, trots avståndet Leksand-Stockholm. En timme innan Teachmeet träffades vi på Ulricas hotellrum och körde igenom det hela. Jag tyckte att det gick strålande om jag får säga det själv. Jag fick flera kommentarer om att det verkade som att vi jobbat ihop i flera år.

Tänk vad fint det är med sociala medier. I love it!

Presentera, instruera, reflektera

Att använda 90 minuter av elevernas svenskundervisning till programmering varje vecka har varit något jag hela tiden haft lite, lite dåligt samvete över. Det är ju liksom så mycket de ska LÄRA sig och förmågor som ska utvecklas, mål som ska uppfyllas.

Just nu sitter jag och utvärderar vårt arbete inför utvecklingssamtalen. Vad har eleverna lärt sig egentligen? Har de bara haft kul? 

Eftersom vi programmerat på svenskan har jag haft som krav att eleverna ska skriva inlägg på bloggen, både instruktioner och reflektioner. Tyvärr har jag bara eleverna ett eller två pass i veckan, så det har varit svårt att följa upp och ge tillräcklig vägledning i hur inläggen ska se ut. Jag har gett dem en checklista att följa, men jag ser att det har varit svårt för de flesta. Några har utvecklats enormt och skrivit jättefina reflektioner, men jag ser att det är något vi måste jobba mer med.

Instruktioner har de gjort nästan allihop. De varierar kraftigt i komplexitet och längd. Många har gjort instruktionsfilmer.  Att ge muntliga instruktioner är också en konst. Det märker jag själv när jag ska försöka koka ner vårt arbete och beskriva vad vi gör på ett par minuter. Att instruera andra är inte lätt. Vad är lägsta nivån jag måste hitta? Vilka begrepp är kända för mottagaren? Hur tydlig måste jag vara? En instruktion får inte heller bli alldeles för ordrik och omfattande, för då orkar läsaren/åhöraren inte hänga med. 

I skolans lägre åldrar ägnar vi oss ofta åt att skriva berättelser och faktatexter enligt den gamla traditionen. Ja, lite dikter brukar väl också produceras. Jag tycker att bloggandet mot en större okänd publik gör det nödvändigt och relevant att jobba med reflektioner och instruktioner som är väldigt viktiga textgenres. Programmeringsprojektet har gjort att det blivit en naturlig del av undervisningen.

På köpet har flera elever fått chansen att prova på muntligt framträdande för större publik. Jag hade två elevgrupper som presenterade vårt jobb på SETT-mässan. Förra veckan var vi och presenterade Kojo för ett gäng Scalaprogrammerare och om två veckor är det dags igen för en annan programmerargrupp. Dessutom har eleverna fått agera lärare för andra på skolan. Igår hade jag tre elever som lärde språklärarna hur man använder screencast-o-matic och youtube för feedback. Tydligen hade de skött sig strålande. 

Det blir ringar på vattnet. Skolarbetet blir relevant på riktigt. De uppgifter de får är liksom "skarpt läge" och därför viktiga på ett annat sätt än när man står i klassen och redovisar. De LÄR sig saker, de utvecklar förmågor och uppfyller mål långt utöver läroplanen i vissa fall. Så, jag tror jag fortsätter med mina tokigheter öven i höst.

Jag visste det!

Förr eller senare skulle det betala sig! Som svensklärare har jag tjatat på eleverna att de måste skriva instruktioner och reflektioner på bloggen, för att vårt programmeringsprojekt ska uppfylla mina mål med undervisningen (kombinera programmering med att lära sig skriva instruktioner och reflektioner till en okänd publik). Det har gått lite segt. Lektionerna har mestadels ägnats åt att experimentera med de olika programmen och det har fått vara så. Nu när vi ligger i utvärderingsskede så har kraven på textproduktion ökat. Alla eleverna måste ta skärmdumpar av sina inlägg och utvärdera sina texter. Några har fått komplettera för att bli nöjda.

I kväll kände jag lyckan i att få läsa ett riktigt höjdarinlägg av en elev som helt på eget bevåg skrivit ett riktigt debattinlägg om varför skolorna bör satsa på programmering. Teodor har överträffat sig själv när det kommer till att uttrycka sig i skrift. Han brinner verkligen för det han skriver och det är en ren fröjd att läsa. Äntligen! Läs själva, en tioårings tankar om programmering.