Distraktionernas tidsålder

Jag försöker läsa en intressant artikel. Den handlar om varför vi måste lära våra elever att hålla fokus. Känner hur jag själv kämpar med detta. Bara det att jag känner mig nödgad att börja skriva det här blogginlägget innan jag ens läst klart. Fokus. Kolla twitter lite. Intressant ny länk där som måste följas upp. Spara bland alla de andra länkarna. Hm... borde göra något åt de där länkarna. Men nu ska jag läsa. Nu ska jag verkligen läsa klart.

Jag klickar i att jag vill läsa i avskalat läsläge, där en app tar bort all reklam och länkar runtomkring texten. Det hjälper ändå inte med alla hyperlänkar som finns i texten. Jag måste kämpa mot min reflex att trycka på länken direkt när jag läser. I länkrika texter blir det en ansträngning i sig att sortera bort impulserna.

Jag läser färdigt artikeln till slut. Under distraktion från twitter, facebook, busande barn och lite kylskåpsletande på pinterest. Jag tar åt mig av innehållet. Hjärnan är inte gjord för multitasking. Nehepp! Då ligger jag risigt till. Jag som sällan har färre än tre saker på gång samtidigt. Sitter här med två datorer, två paddor och mobilen igång samtidigt. 18 flikar öppna i webbläsaren. Alla lika viktiga.

Hur hanterar vi det här i skolan? Jag har det som en av mina viktiga punkter i min undervisning i Digitalkunskapen. Hittills har jag inte berört det på djupare plan, men dagens artikelläsande är en förberedelse inför kommande lektioner. Jag får belägg för att det här är något vi måste träna aktivt i skolan. Vi måste alla lära oss bli uppmärksamma på vår uppmärksamhet.

På mina lektioner får eleverna vrida skärmarna på datorerna mot mig när jag har genomgång. Genom att aktivt vrida datorn ifrån sig ställer de in sig på att rikta fokus på mig. Med tangentbordet bortvridet lockas de inte att flippra på måfå. Jag tycker att det fungerar ganska så bra. De lektioner jag inte har datorer är det märkbart svårare att fånga fokus tycker jag. Att vända datorn har blivit en trigger för både elever och mig.

Självklart får mina elever ha mobilerna med sig i mitt klassrum. De får gärna använda mobilen om det funkar bättre för dem. På bilden nedan ser ni hur eleverna väljer att göra sitt prov på mobilen istället för krånglande datorer förra veckan. För det första tycker jag att det är min uppgift att skapa lektioner med innehåll som gör att eleverna VILL ha fokus på lektionen och inte på sina kompisar, för det andra så är det något många av oss måste lära oss hantera, det där med lockande vänner i mobilen. I alla fall jag. Nu ska jag klura ut lite bra övningar för att visa eleverna på vikten av fokus. Återkommer med tips!

Kodable

Kodable är en app som förtjänar ett helt eget inlägg

Programmering med yngre

Efter jul kommer jag börja ett projekt där jag ska lära förskoleklassen programmering. Jag kommer ha iPads att jobba med och jag kommer bara ha små grupper en gång i veckan, så jag förväntar mig inte några stordåd. För att veta vad jag ska lägga krutet på har jag gått igenom de appar som finns för yngre barn.
 
 Bee Bot går ut på att styra en birobot så att den kommer till rätt ställe, genom att använda kommandon. Jag tyckte det var svårt att begripa mig på verktygen. Kanske är jag ovanligt korkad eller så var det något jag missade, men när det tar mer energi att fatta hur man ska trycka på knapparna än till hur man ska koda roboten, då känns det inte effektivt nog.
 
Daisy the Dinosaur är enkel att använda och programmeringselementen är tydliga. Enda nackdelen med Daisy är att det är på engelska. För sexåringar som kämpar med läsning blir engelskan en ytterligare svårighet att ta sig förbi. Å andra sidan kan vi kanske slå två flugor i en smäll och träna engelska samtidigt?
 
 Move the turtle var den första app jag provade i våras. Jag tycker den introducerar programmeringselement på ett bra sätt, men ibland hade jag svårt att förstå vad som efterfrågades. Även här är språket en barriär, även om det är mer symboler än text i Move the turtle.    
 A.L.E.X. fungerar som de flesta programmeringsapparna. Det gäller att hålla ordning på hur roboten ska röra sig för att ta sig från punkt a till b.

Hangout i Digitala skollyftet 10/12

Är du digitalsmartare än en femteklassare?

Torsdagen 5/12 var det dags för vårt stora event tillsammans med Marcin de Kaminski. Det var kanske något rörigt med 90 elever och lika många gäster, i matsalen, men på det stora hela var det ett fantastiskt arrangemang, tack vare den förstående publiken och mina fina elever. Som lärare till dessa digitalsmarta elever känner jag inget annat än stor stolthet.

Kevin och Alice gjorde lysande insatser som programledare. Panelen som bestod av Simon K, Amanda, Noah, Ellen, Nemo och Clara, visade precis hur digitalsmarta de var, genom att leverera svaren på de ibland rätt kluriga frågorna (som eleverna själva komponerat så klart). Marcin fick även han ge sin syn på saken och för det mesta höll han med, men som den forskare han är måste han ju alltid vrida och vända på svaren. Det är sällan svart eller vitt när det kommer till vår tillvaro på nätet. Det som kan vara jättebra för somliga är riktigt illa för andra.

Publiken svarade på frågorna genom att hålla upp röd, grön eller gul lapp. Vi hade ett gäng som tappert räknade alla svar och hela övriga klassen fick bestämma poängen som de rätta svaren genererade. I slutändan hade publiken samlat ihop flera miljoner poäng och kände sig segervissa. Tyvärr var det något de inte hade tänkt på. För att få spela var man tvungen att skriva på ett avtal. Avtalstexten som Nemo mödosamt knåpat ihop var lång och snårig, men innehöll den lilla detaljen att man genom att skriva under avtalet, erkände att man inte är digitalsmartare än en femteklassare. :)

När spelet var över fick eleverna gå hem om de ville. De flesta valde att göra det, eftersom de hade varit och hjälpt till sedan tidiga eftermiddagen. Några stannade och lyssnade på Marcin de Kaminskis föredrag om sin forskning om ungas identitet på nätet och hur man ska förhålla sig till de svåra frågorna om säkerhet. Det jag tycker om med Marcins attityd till nätsäkerhet, är att han väldigt sällan är dömande. Han är ödmjuk inför det faktum att vi alla håller på att lära oss hantera nätet och allt vad det innebär. Marcins enda uppmaning till oss vuxna är att vi ska vara närvarande sådana. Vi måste inte sitta bredvid våra barn och unga, vi måste inte skaffa konton på varenda sida de besöker, men vi måste bry oss om hur de mår. Det sämsta vi kan göra är att installera filter och förbjuda barnen att använda nätet. Vi måste lära dem hantera det istället. Det här är något jag tagit intryck av, både efter att ha läst vad Marcin skrivit, men även Elza Dunkels som är nätforskare på Umeå Universitet. Det sämsta svaret jag kan få på frågan "vad gör du om någon du träffar på nätet vill träffa dig i köttet?" är "Jag får inte träffa någon som jag lärt känna på nätet". Ett sådant svar säger mig ingenting om vilka strategier de faktiskt har för att bedöma folk som de träffar på nätet. Vi måste våga vara vuxna och lita på att vi vet en hel del om livet som sådant, även om vi inte förstår våra ungas närvaro på nätet. Marcin visade också svidande exempel på att det är vuxna som står för det mesta eländet på nätet. Alltså måste vi vuxna börja visa hur man beter sig mot varandra. Så länge vuxna uttrycker näthat, kommer unga också göra det.

Nytt tema: Säkerhet och integritet på nätet

Nu har vi lämnat programmeringen bakom oss för ett tag. Lektionerna i Digitalkunskap kommer handla om Säkerhet och integritet på nätet, de kommande veckorna. 5 december kommer Marcin de Kaminski till Sjöstadsskolan för att hålla en föreläsning tillsammans med eleverna, öppen för föräldrar, skolpersonal och nyfiken allmänhet. Elevernas förvärvade kunskaper måste delas på riktigt. Min förhoppning är att de kommer lära sig mycket som vi alla har nytta att lyssna på, under de veckor som följer. Tiden är knapp, men vi får använda den väl.

Att förstå hur kod fungerar är en baskunskap i det digitala samhället. Lika viktigt är det att förstå att vi alla är aktörer som tillsammans kan forma hur framtiden på nätet ska se ut. Vi måste sätta oss in i vad det innebär att allt finns kvar på nätet, att vi registreras och kartläggs. Hur vill vi ha det? Vad innebär den nya transparensen av våra liv? Vi kan inte backa. Eller kan vi det? Dra ut sladden och avskärma oss från internet? Sätta filter över hela tillvaron? Öppna ett alternativt internet, med andra regler och förutsättningar? Vad vill vi egentligen?

Marcin de Kaminski kommer finnas tillgänglig som bollplank för eleverna (en sån otrolig lyx!) vilket är tur eftersom det material som finns att tillgå mestadels är skrivet för vuxna. Det måste vi så klart ändra på. Eleverna kommer dokumentera sina nyvunna kunskaper på bloggen digitalsmart.se (än så länge bara ett skal som ska fyllas med innehåll).

Här finns det bra läsning om varför det här är viktigt (om nu någon ifrågasätter det):

Marcin de Kaminski och Elza Dunkels är mina husgudar när det kommer till säkerhet och integritet. Läs så mycket ni kan hitta vid en googling på deras namn. Elza Dunkels bok Vad gör unga på nätet? är en av mina favoritböcker som jag ständigt återkommer till.

kulturer.net är Elza Dunkels hemsida.

Marcin de Kaminski skriver på cybernormer.se

En annan klok person är Brit Stakston. Här är ett exempel:
http://www.jmw.se/2013/02/01/abdikerande-vuxna-stort-problem-for-natutvecklingen/

Digitala agendan för Sverige:
http://www.regeringen.se/content/1/c6/17/72/56/5a2560ce.pdf

Kodstandard

Nästa gång jag har en kurs i kojo ska jag införa kodstandard. Inser det praktiska i att alla skriver på samma sätt.

Här är ett exempel på kodstandard från Uppsala Universitet:  http://www.it.uu.se/edu/course/homepage/ad1pk2C/vt07/kodstandard

Frågor inför arbetsområdet Säkerhet och Integritet

Nyttig lärdom att vara lärare för andra klasser.

Lärare i år 4

Hälsningar från elevens val Programmering.

Hur börjar man med programmering på låg- och mellanstadiet?

Det finns idag många olika utbildningsmiljöer som är framtagna för att lära barn programmera. Scratch som är framtaget av MIT Media Lab är nog det mest använda programmet världen över. Själv valde jag att börja med Kojo, helt enkelt för att det var det program jag hade lättast att fatta själv.

Kojo har en låg tröskel för att komma igång, samtidigt som det inte har någon begränsning i vad man kan göra, eftersom det använder ett riktigt programmeringsspråk, Scala.

En annan fördel med att börja med Kojo är att det är rätt tråkigt och ospännande i sin layout. Eleverna får inte för stora förväntningar på vad som ska skapas. Utmaningen ligger i att få en sköldpadda att rita upp det mönster man önskar. I det visuellt mer tilltalande Kodu, ville eleverna skapa coolare spel direkt och det blev större frustration när det visade sig svårare än de trodde. 

Som introduktion till första lektionen är det bra att förklara hur datorer programmeras. Mitt första syfte när jag började i våras, var att lära eleverna att allt vi ser på våra skärmar bara är resultatet av mängder med rader av kod. Ett enda svep med fingret på touchskärmen genererar aktivitet "backstage" som vi inte ser. Genom att själv få skriva in några rader för att göra en kvadrat, får eleverna en känsla för hur mycket arbete som döljer sig bakom det vi använder varje dag.

Här är andra bra mantran att trumma in:

-Datorn gör bara vad DU säger åt den att göra. 

-Datorn gör EXAKT vad du säger åt den att göra. Den kan inte tänka själv.

-Datorn går därför att förstå sig på. Den är logisk. Inte magisk.

-Datorn läser kod uppifrån och ner. Den kan inte hoppa bakåt, om du inte säger åt den att göra det. Därför måste kommandon komma i rätt ordning.

-Datorn förstår inte vad du menar om du stavar fel eller sätter ett kommatecken på fel ställe. 

Min första lektion som jag hade använde jag mig av delar av Björn Regnells presentation som finns på lth.se/programmera 

Här har jag gjort en skärmdump som presenterar fönstret som man får upp i Kojo:

DIY - i skolan?

För en tid sedan tipsade Emil Jansson om https://diy.org/ som även finns som app.

Nu på morgonen har jag tagit mig tid att utforska närmare vad det är för något och kände att jag tände på alla cylindrar. Det är listor på uppdrag som man kan välja och vraka bland bäst man vill. Allt går ut på att lära sig något nytt och sedan göra något kreativt av det.

Det finns 99 olika områden man kan förkovra sig inom. Från "Angler" (som i fiskare) till "Zoologist".

Inom varje område finns olika antal utmaningar. Om jag till exempel vill bli detektiv, har jag följande uppdrag att slutföra:

Instruktionerna ser väldigt välgjorda ut och det verkar vara hög nivå på kunskapen bakom uppdragen. Jag är imponerad rakt igenom. Även registreringen är föredömlig. Man får välja mellan ett antal avatarer och man får välja mellan ett antal användarnamn. Jag heter till exempel Chirp Dries. Barn under 13 år måste registrera med förälders mailadress och föräldern måste godkänna för att kontot ska bli offentligt. Och ja, jag var tvungen att ljuga om min ålder för att kunna skapa ett konto. Jag skäms! Det här är för barn upp till 18 år. Vi vuxna får hitta någon annan sida att förkovra oss på, (finns säkert en googling iväg).

Åh vad jag vill jobba med det här i skolan. Släppa lös ungarna och se vad de skapar. Ibland önskar jag verkligen att jag jobbade heltid och hade mer tid med eleverna så att jag hann med mer. 

https://diy.org/guides/classroom

Visst får vi programmera enligt lgr11!

De senaste veckorna har jag ägnat mycket tid åt media. Det har nästan inte gått en dag utan att jag blivit kontaktad av någon journalist. Det är fantastiskt kul och jag pratar gärna med alla som hjälper till att sprida mina tankar.

Efter inslaget i TV4 kände jag att jag ville säkerställa att min undervisning håller måttet enligt Skolverket. Min rektor kontaktade dem och snart hade vår förfrågan om "granskning" övergått till ett möte där vi träffades och pratade om programmeringens vara eller icke vara, i läroplanen. Det var ett väldigt roligt möte. I tre timmar satt jag med fyra representanter som på olika sätt är involverade i matte/NO/teknik-ämnena. Jag fick mycket utrymme till att presentera mina tankar och idéer genom att visa mina böcker som jag hämtat teorier från, mina egna illustrationer, mina lektionsupplägg och allt däremellan. Det kändes otroligt lyxigt att få möjlighet att verkligen förklara hur jag tänker. Ofta har man ju inte tid. Alla intervjuer jag gjort den senaste tiden har bara blivit fragment som i sin tur brutits ner till ännu mindre fragment för att passa i formatet i tidningen eller inslaget.

Resultatet av mötet var helt odelat positivt. Min undervisning följer absolut alla intentioner i lgr11. De kunde inte ens förstå att jag kände mig osäker på det. Även om det inte står i tydliga ordalag att man kan använda programmering som medel, så tyckte de att det var ett utmärkt sätt att nå kunskapskraven och uppfylla de syften som finns i såväl kapitlet om övergripande kunskapsmål och det som står i teknikämnet. -Lättnad!

Sedan hade vi många och långa och spännande diskussioner om hur vi bör gå vidare för att sprida idéerna och öka kompetensen bland Sveriges lärare. På den punkten lär vi stå still lite till. Känns som en svår nöt att knäcka. Skönt ändå att vi nu väckt tanken och påbörjat resan mot en läroplan som är bättre anpassad för elever i ett digitalt samhälle.

http://www.nyteknik.se/nyheter/it_telekom/datorer/article3775817.ece

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/programmering-ar-framtidens-sprak_8566318.svd

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/programmering-och-kodning-p%C3%A5-skolschemat-2464557

https://www.iis.se/blogg/programmering-i-skolan-ping-9/

http://www.svt.se/nyheter/sverige/krav-pa-att-elever-lar-sig-programmera

http://www.svt.se/barnkanalen/lilla-aktuellt-skola/

Mina elevers förslag till dig som vill börja med Kojo:

prova sig fram försök att göra roligare kod

Börja göra en cirkel

försök att göra kortare och enklare koder

(1)Att kolla på internet! (2)testa att göra en Fyrkant (3)testa att göra en cirkel

skriva sudda i starten alltid.

Börja med att lära dig de enklaste sakerna T.ex. hur man går fram och bak. hur man gör en fyrkant. Hur man fyller t.ex. en ruta med färg.

Att man inte ska stressa för mycket. Att det tar tid att lära sig. Man kan alltid fråga en kompis om hjälp.

hur man gör en cirkel. hur man gör en fyrkant. hur man går fram.

läsa "lathundar" eller fråga en kompis/lärare kanske kolla internet, youtube eller google!

def, cirkel, parenteser

1. Att börja med att lära den enklare koder som t.ex. cirkel. 2. Lära personen grunden av programmering. 3. vet inte

Prova sig fram

Hur man går fram!! Gör en cirkel!! Hur man gör en bakgrund!!

Att datorn använder pixlar, ett steg för paddan är 25 pixlar. Så om du vill att den ska gå 2 steg skriv INTE fram(2) utan fram(50)! Skriv sudda i början av dina script så att den nollställer det paddan ritat ut i föregående körning. Använd definitioner om du använder samma figur många gånger i samma script

Att tänka på att de är nybörjare och inte förstår koderna om man bara skriver åt dem, istället för att låta de gissa.

Du kan (nästan) alltid ta hjälp av sökmotorer. Tänk på att det är viktigt med stora och små bokstäver. Du kan använda svenska som språk i Kojo!

börja alltid med sudda läs i instruktionerna ha roligt

Att skriva enkla kommandon i början. Inte göra det för svårt. Börja med typ cirkel(100)

skriv sudda först. sen ska du skriva sakta(100) var tydlig.

Att alltid byta rad när det är en ny kod

att man ska börja med att lära sig att göra dom olika formerna och sudda och hoppaTill.

sudda hoppaTill cirkel

sudda sakta(100)

Gör aldrig stor bokstav. Använd parentes.

googla

Att man ska skriva sudda i början.

Att hen kan skriva fram;fram;fram istället för fram fram fram Sen skulle jag visa hur man hoppar till ett annat ställe (hoppaTill(- 200 , 300) Sen skulle jag visa hur man gör en cirkel: cirkel(50)

skriva sudda först. man måsta ha tålamod. man brukar använda( ) när man skriver hur stort/långt - tex fram(20) - kort fram(200) långt.

inte stressa, kolla på ett papper som det står på vad man ska göra. hålla fokus

börja alltid att skriva sudda använd en lathund börja lätt

korta kommandon

jag tycker hen ska kolla på en hur-man-gör video på youtube så hen slipper komma ihåg en massa dåliga tips

jag tycker att isåfall du ska använda en lathund eller titta videos på youtube eller gå till kod.com

1 markera sin kod med // 2 läsa genom den ordentligt 3 börja med lätta koder t.ex. cirkel

1. skriv alltid sudda först 2. du måste kunna hoppaTill 3. måste kunna se vad man kan se vilken koordinat

börja med sudda sluta med osynlig koden ska vara kort

ta ett papper och kolla där det andra sättet, att fråga en fröken eller att fråga en kompis

1.Lära sig hur man vänder håll på sköldpaddan, t.ex. höger,vänster och söder. 2.Inte skriva för många kommandon, andvända upprepa istället 3. Börja med dom enkla sakerna t.ex. fram(30), bakgrund(röd) och sakta(100)

att hen inte behöver skriva fram tusen gånger att hen bara kan skriva fram(4). och upprepa(5) cirkel(4) sakta(100)

:Att man säger olika kommandon :man visar hur man andvänder def :och visar var man skriver koden

att sudda i början att använda upprepa att göra en cirkel

försöka lära hen grundstegen upprepa hur man börjar koden

UPPREPA och lära sig hoppa. Bakgrund också bra att ha.

Du kan börja med enkla koder som fyll(rosa), färg(blå), cirkel(100). Att koderna inte ska vara så långa. Och bli inte frustrerad om koderna inte funkar det är nog bara ett stavfel som frem(20)

Att ha sudda i början

fram(100) inte fram fram fram fram hoppaTill() cirkel()

Jag kan bara fram höger och vänster.

Att hen alltid ska börja med sudda, och använda def, och använda anteckningar, så att hen vet vilken del av koden som är vad.

att göra egna komandon ändra färg och hoppaTill

Lära sig koderna och veta hur de fungerar och veta vad man ska göra.

att inte skriva för många koder. att man måste skriva rätt, annars blir det fel. att man ska försöka att inte skriva så lång kod.

gör rätt!

sudda i början skriv inte jättemycket på en gång, testa din kod med jämna mellanrum, då blir det lättare att upptäcka fel använd "sakta(100)"

att göra koden så kort som möjligt att använda rutnätet som man får fram om man högerklickar i ritfältet. att börja med att göra något lätt och sedan göra svårare och svårare.

att skriva rätt kod.

börja med en lätt sak som en cirkel eller att gå fram. skriva sudda först. läsa på "fuskpappret" i början.

att fram(100) går den fram. vänster går den vänster. och höger går den höger

Om man ska skriva två ord ihop måste andra ordet ha stor bokstav t ex pennaUpp. Om du ska få paddan att göra en cirkel ska du skriva cirkel(20) talet i parenteserna beror på hur stor cirkeln ska vara. Om du vill att sköldpaddan ska gå utan att den ritar, skriv då pennaUpp om du vill ha ner pennan igen kan du skriva pennaNer

Börja alltid med att skriva sudda. Försök göra korta koder.

Börja alltid med att skriva sudda. Försök att göra korta koder. Skriv osynlig i slutet så ser du det du gjort bättre.

skriva sudda i början så du kommer ihåg //text kunna skriva fram() Cirkel() norr söder osv