Torsdagen 5/12 var det dags för vårt stora event tillsammans med Marcin de Kaminski. Det var kanske något rörigt med 90 elever och lika många gäster, i matsalen, men på det stora hela var det ett fantastiskt arrangemang, tack vare den förstående publiken och mina fina elever. Som lärare till dessa digitalsmarta elever känner jag inget annat än stor stolthet.
Kevin och Alice gjorde lysande insatser som programledare. Panelen som bestod av Simon K, Amanda, Noah, Ellen, Nemo och Clara, visade precis hur digitalsmarta de var, genom att leverera svaren på de ibland rätt kluriga frågorna (som eleverna själva komponerat så klart). Marcin fick även han ge sin syn på saken och för det mesta höll han med, men som den forskare han är måste han ju alltid vrida och vända på svaren. Det är sällan svart eller vitt när det kommer till vår tillvaro på nätet. Det som kan vara jättebra för somliga är riktigt illa för andra.
Publiken svarade på frågorna genom att hålla upp röd, grön eller gul lapp. Vi hade ett gäng som tappert räknade alla svar och hela övriga klassen fick bestämma poängen som de rätta svaren genererade. I slutändan hade publiken samlat ihop flera miljoner poäng och kände sig segervissa. Tyvärr var det något de inte hade tänkt på. För att få spela var man tvungen att skriva på ett avtal. Avtalstexten som Nemo mödosamt knåpat ihop var lång och snårig, men innehöll den lilla detaljen att man genom att skriva under avtalet, erkände att man inte är digitalsmartare än en femteklassare. :)
När spelet var över fick eleverna gå hem om de ville. De flesta valde att göra det, eftersom de hade varit och hjälpt till sedan tidiga eftermiddagen. Några stannade och lyssnade på Marcin de Kaminskis föredrag om sin forskning om ungas identitet på nätet och hur man ska förhålla sig till de svåra frågorna om säkerhet. Det jag tycker om med Marcins attityd till nätsäkerhet, är att han väldigt sällan är dömande. Han är ödmjuk inför det faktum att vi alla håller på att lära oss hantera nätet och allt vad det innebär. Marcins enda uppmaning till oss vuxna är att vi ska vara närvarande sådana. Vi måste inte sitta bredvid våra barn och unga, vi måste inte skaffa konton på varenda sida de besöker, men vi måste bry oss om hur de mår. Det sämsta vi kan göra är att installera filter och förbjuda barnen att använda nätet. Vi måste lära dem hantera det istället. Det här är något jag tagit intryck av, både efter att ha läst vad Marcin skrivit, men även Elza Dunkels som är nätforskare på Umeå Universitet. Det sämsta svaret jag kan få på frågan "vad gör du om någon du träffar på nätet vill träffa dig i köttet?" är "Jag får inte träffa någon som jag lärt känna på nätet". Ett sådant svar säger mig ingenting om vilka strategier de faktiskt har för att bedöma folk som de träffar på nätet. Vi måste våga vara vuxna och lita på att vi vet en hel del om livet som sådant, även om vi inte förstår våra ungas närvaro på nätet. Marcin visade också svidande exempel på att det är vuxna som står för det mesta eländet på nätet. Alltså måste vi vuxna börja visa hur man beter sig mot varandra. Så länge vuxna uttrycker näthat, kommer unga också göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar