Igår var jag tillbaka till min gamla arbetsplats, Kvarnbyskolan i Rinkeby. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja starta Geek Girl Mini där, men inte haft tid och möjlighet. Nu kände jag att det var läge att passa på, i och med European Code Week.
I årskurs 5 går mina gamla elever som jag hade en termin när de gick i ettan. Lärarna var vänliga nog att arrangera om lite så att jag kunde ha samtliga tjejer under tre timmar.
Jag inledde med en kort introduktion till vad programmering och kod är. Den tål nog att göras om. Jag har glömt hur det är att ha elever med brokig bakgrund och annat modersmål. Jag har glömt hur metodisk och tydlig man måste vara. Hur inget, absolut inget är givet. Vilka ord är svåra? Vilka begrepp otydliga? Och jag hade glömt att inte alla barn sitter med en iPhone av senaste modell i sin ficka.
Vi jobbade med code.org, scratch och lite makey makey på slutet. Tre härligt intensiva timmar.
Jag berättade också om Geek Girl Mini och visade lite bilder från vad vi gjort. "Åååh! Får vi också bygga en robot?" Sånt får mitt tech-hjärta att smälta. Jag kollar i min kalender som är helt fulltecknad i månader framöver. Jag jobbar redan alldeles för mycket. Men vad tusan. Jag kan inte släppa det här. Det var alldeles för kul. Det kändes alldeles för meningsfullt och givande för att inte försöka klämma in det i min kalender. Klart tjejerna ska få bygga robot, mecka med datorer och göra egna appar. Jag måste se till att det blir så. Klart Kvarnbychix ska bli mer än en engångsföreteelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar